och när inget riktigt vill gå ens väg och man är mätt och mår egentligen helt okej men väntar på att ens liv ska ta fart igen eller en dans under stjärnhimmeln eller för dyr cider på gräsplättar eller vadsomhelst som går omkring i kängor och otidsenliga klädesplagg, alldeles för ljusa armhår eller någon annans cigarettlukt i ens hår.
Då sätter jag på mig finklänningen, skyhöga pumpsen och lyssnar på latinomusik på datorn.
och funderar att om inget annat så är jag i allafall en hejare på butikskedjornas reor.
Idag kammade jag hem en svart vippig kjol och en blommig tunika för under hundralappen. Känns fint.