Älskar den här låten, något av det mäktigaste jag hört på länge. The National är underbara, jag minns i våras när jag var besatt av Slow Show. Filmmusik. Som att hela ditt liv ändras i slow motion under pianospelet. Sångarens röst är också så stark, låter ärrad och sorgsen samtidigt som den är så vacker. Lyssna, det gör jag.
Och så låtsas vi inte om att det är svinkallt ute och att jag har på mig tjocktröjan inomhus. Brr.