I have been in love and been alone.

Kategori: Tinnitus i Hjärtat.

Sålänge jag kan minnas har jag tyckt att Marc Anthony är något av det mest begåvade världen har sett i musikväg.

Det finns två sidor av mig som ständigt brottas,
indiepopsidan och latin-lovehalvan. Å ena sidan älskar jag håkan och kent och säkert! och markus k med hela mitt indiehjärta och å andra sidan kan jag känna hur hela jag blir fylld av glädje och välbehag av salsarytmer och vad svenskar skulle kalla sliskiga smörballader. Spanskan är ett sådant rikt språk, de har tjugo ord för varje vi har på svenska.
Meningar som skulle bli helt absurda på svenska låter fruktansvärt sanna på spanska. "hon kammar min själ och trasslar ihop den, - Me peina el alma y me la enreda" ur Y, Si fuera ella? med Alejandro Sanz är ett sådant exempel.

Men tillbaks till Marc Anthony.
När han släppte sin självbetitlade skiva för ganska så exakt tio år sedan och kom in på alla topplistor med You sang to me satt jag som tioåring fastklistrad vid MTV och ZTV för att ivrigt vänta in nästa gång videon spelades. Det är den här skivan jag spelar på jobbet på söndagseftermiddagar trots att vi egentligen inte får spela egna skivor. Det är detta som jag fullkomligt älskar. Hans röst är fantastisk, musiken är fantastisk, texterna är fantastiska. Han är tidlös. Långt före och långt efter hollywood anser att latinovågen sköljer över dem.
Det finns saker som aldrig går ur musikmodet. Latin är en av dem. Åtminstone i mitt och miljontals andra hjärtan.



When I dream at night är en sådan låt som jag får rysningar av även om det har gått ett eller fem eller tio år sedan jag hörde den sist. Något magiskt ligger över den låten. Som att alla ens drömmar är bara en flygresa ifrån en.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: