Hans ögon var gyllenbruna och såg ut som bränt socker. Andningen var tung och händerna skakade på oss båda, sandkornen klibbade fast mellan tårna och bilbältena brände på våra röda underarmar.
Det finns något otroligt charmigt i hud som smakar klor. Det finns någonting otroligt hjärtskärande i obesvarad kärlek och eftersom jag hade upplevt det själv precis innan ville jag vara allt annat än den som orsakade någon annan alla de kopiösa mängderna hjärtekross jag själv hade släpat runt i lungorna alla de där månaderna.
Så jag föll, med ena handen i ett panikartat grepp runt nödräcket och med fotsulorna över hela stadens ljus.
Det finns ingenting
som ger gåshud
som någons näsa i din nacke, som att ha större händer än dina egna runt den där midjan du så många gånger klankat ner på framför spegeln och trott att du aldrig skulle bli älskad för.

Men förr eller senare upplever du saker vackrare än dina vildaste fantasier. Och det är så värt det.
Och alla kvällar i ditt tonårsrum, med stereon på högsta volym och med dagbokssidorna fulla med pojkar som aldrig såg på dig så som du såg på dem och alla de där förbannade hjärtekrossen du sopat under skrivbordet som kommer före och efter det där magiska är så värt det.

Kärleken är flyktig. Parken säger att riktig kärlek brinner upp på en månad. Kent säger att jag glömmer allt vi glömt om varann. Håkan säger att kyss ingen imorgon du kan kyssa idag.
Så jag gjorde det,