När jag var fjorton-femton var det här det bästa jag hade hört typ, någonsin. Jag gick till Rocks och köpte CD-singeln, jag hängde framför MTV och ZTV varje dag i hopp om att den skulle spelas. Musikvideon var något av det coolaste jag hade sett och killen i videon gjorde att hela tonåriga jag blev lite knäpp. Jag ville se ut som Stacie och jag ville också hänga i en amerikansk gul skolbuss och trycka kollegieblocket mot fönstret.

Sedan blev jag äldre, och alla cd-singlar fick tillbaks sin rättmätiga plats i ett dammigt hörn. Men så idag, efter jobbet nu precis när jag PMS-at igenom halva dagen efter lite skit som hänt och smsat mina bästa och beklagat mig och varit emo, så började min hjärna spela upp den här låten. Helt utan anledning. Så nu känner jag bara att jag måste lyssna isönder den lite till. För fjortonåriga pamelas skull.