Det är lustigt det där med vänner. Jag var del av ett så sammansvetsat gäng för bara några månader sedan. Men saker förändras ju, såklart. Ibland ger man så mycket kärlek till folk och tillbaks får man inte ett skit. Jag reser alltid land och rike runt, bjuder på allt, diskar, städar, försöker böja mig baklänges för att alla ska ha det bra. Men ibland så märker man hur andra bara prioriterar bort en. Som bästa killkompisar som hellre hänger med blåsta blondiner än med en själv. Eller vad som. Som man bjuder till något särskilt, är helt på och avbokar i sista stund. Jag kan inte förstå hur man kan prioritera bort bästa vänner. Men det är kanske just det man inte är då. Kanske ingen vän alls. Som tur är har jag varit med om detta otaliga gånger förut. När jag och bästeban träffar nytt folk tänker jag alltid, undrar hur länge det här kommer hålla innan vi eller dom tröttnar? Den vanliga gissningen är ungefär ett läsår. Och det stämmer oftast. Det är inte okej. och det är inte en enskild person heller. Som tur är har jag många fantastiska människor runt omkring mig. De som reser långa vägar och med inga pengar för att hälsa på. Utan baktankar. Och jag älskar dem för det.

Detta är en parentes i bloggen men jag behövde bara skriva av mig. Numera läser ju Tydligen hela min bekantskapskrets min blogg fastän det inte alls var tanken, snarare motsatsen.