se dig för lillebror, här kommer lyckan:

Kategori: Dress up in you.

För de som känner mig är det ingen överraskning att jag lever i en packsäck. Jag räknade på hur många städer jag besökt detta året, hur många resor jag gjort och jag snittade på en var 14:e dag. Detta året har det mest blivit göteborg, thailänska städer och småbyar i aussie, men min första kärlek (förutom små skånska byar) var och är Stockholm. Jag har rest dit otaliga gånger. typ varannan månad i snitt i fyra år. Och jag måste påminna mig ibland om varför jag älskar en stad med absurd bostadsbrist, mycket uteliggare och mycket kalla människor med för lite självdistans. och då kommer jag på det. Stockholm är fantastiskt.

Några av de saker jag gjort i stockholm de senaste åren är:
Lyckan över att se staden från katarinahissen och stå utmed kanten så höjden känns i hela kroppen.
Fikat i maratonsessioner, för det finns alltid en kompis och ett fik att gå til.
Pendlat mellan tillflykten och storstaden. Varit på helt klockrena fester med folk som sjunger acapella och slår på grytlock när musiken tystnar. Eller fester som håller på till gryningen men det gör ingenting för i sommarstockholm är natten bara en kvart. Jag har låst in mina väskor hundratals gånger i de där centralskåpen. Ibland även kompisar. som Linnea här.Haft helt galna nätter inte hemma där vi sjungit kareoke med bögfilipinos, druckit rödvin ur pappersmuggar och hamnat överallt och ingenstans.
Hängt vid slussen på alla tider på dygnet och varit lika lycklig för det.

Älskat staden även under 20 minus för att det ser ut som freaking narnia. beundrat slänggungan på grönan och spatserat runt djurgården i sommarsol.

Insett att Sveavägen aldrig kommer bli en favorit men Tina alltid kommer vara det.

Sett staden både vakna och somna på samma dag utan att göra det själv.
Gått vilse på söder samtidigt som jag lekt Guide till mina vänner.

Snackat skit med ett pojkharem och bea i nytorgsparken.
Vinkat adjö med vemod i hjärtat. Precis som när jag kommer med tåget till stockholm och blir fullständigt knockad av staden. Havet, byggnaderna, allt där emellan. Jag hör bara introt till markus "se på mig nu, vad tycker du?" och blir lika kär som när jag först kom till staden.