I lördags hade vi släktfest för de trolovade tu, min steffi och hennes Johannes som är nyförlovade. Deras frieridag återberättar jag för alla jag känner och de ler medkännande mer än någon annan historia jag återberättat. Den innehöll ändå skyfall i roddbåt, kinderägg och flygplan med hjärtmeddelanden i skyn. Jag hade på mig min beyondretro-klänning som jag fyndade i vintras och fick massor med creddz för. Här är jag med brorsan och mina allra finaste latino-kusiner.
klicka på bilden för min favoritlåt just nu.Den passar perfekt till sommarmelankoli, de första stapplande höstdagarna och den begynnande kyliga vinden som blåser igenom alla sommarjackor. Plus så är texten fantastiskt klockren.
helgens svettigaste: övningskörning med drama-mamma när fotbollsmatchen precis slutat och vi ska ta oss hem. helgens rockigaste: Teddybears STHLM live på stortorget med vackraste konfettiavslutet helgens drinkigaste: p2 forever. helgens finaste: förfest hos steffi, att sitta på hennes diskbänk och prata med alla mina finaste pojkar helgens återupptäckter: Jessica Lee Mayfield och Pats. helgens par: Steffi och Johannes på deras förlovningsfest igår med tjocka släkterna. helgens tv-program: south park säsong 12 helgens besvikelse: skånetragiken med bussarna som aldrig kom och att Jessica Lee Mayfield ställde in, helgens bästa: drinklekar med frågor som; vad är huvudstaden i sarajevo? och "vad är pontus favoritfärg?" "-eeh blå?" "fel!" "pontus vad är det då?" "alltså, eh, jag har många olika.." "TRICKFRÅGA!!" "drick mintuun nu!"
hejhejhej, jätteseriösa photoboothbilder kommer lastat. ursäkta den bajsnödiga minen, fick visst inte bort den någonstans, haha. Idag är det sista malmöfestivalen så nu ska jag, min nya fantstiska fågelrring och spetslinnet från humana-rean plus lite kläder till såklart ut och dansa. Första anhalten: steffis place över gatan.
Jag gick omkring på Humana second hand med steffi igår och plockade på mig tiokronorsfynd medan jag hörde fantastisk musik genom högtalarna där. Frågade expediten vem det var som sjöng och hon skrev ner namnet Andreas Söderlund på en papperslapp. Idag insåg jag att han var ju frontmannen i älskade Niccokick och Nu kan jag inte sluta lyssna på de tre låtarna som ligger uppe på hans myspace. Upptäck honom ni också!
Dels för att den passar perfekt en regnig måndagseftermiddag, Dels för att den är den första låten på min nyaste spellista, Dels för att jag alltid varit seriöst kär i Pharell Williams, Dels för att de cyklar på low riders, men mest av allt för att låten är riktigt bra!
Här sitter jag efter min ofantliga helg, min en o en halv-veckas intensiva festival + sjukdom + jobb + ansträngningshelg plus dans och femtiokronorscider på öltält i div städer, och orkar inte röra en tum. Idag var jag på bio med mina bästa Johannisar och såg den fantastiskt dåliga filmen Vampyrer Suger. Det enda filmen lyckades med var att få oss sugna på att se Twilight-triologin igen. Nu lyssnar jag på min hjärtekross-spellista (som jag återigen inte riktigt kan greppa att ni fortsätter att prenumerera på, ni är helt fantastiska!) Funderar på hjärtan, på väntan, på evig trohet, på främlingar med rufsiga frisyrer och tungpiercingar och vänner med slängkyssar och de som presenterar mig som "pamela, min mycket vackra vän". Pojkar som är alldeles för unga och män som är alldeles för gamla. Och de i mitten som bara vill sitta på uteserveringar och dricka sju importerade belgiska ölsorter på samma kväll för att sedan fyra av det där leendet som i vanliga fall gett en sådan som mig rodnade kinder men som i sammanhanget bara får mig att titta mer och mer på min krossade display och vänta på sms som aldrig kommer. Nu är det måndag igen och jag har ingenting mer än fina förväntningar för denna vecka. Nothing´s gonna bring me down!
Hej, det känns smickrande att besöksantalet går upp drastiskt när jag bloggar igen, och jag blir alldeles röd om kinderna för varje ny prenumeration på Hjärtekross.! Det borde finnas mer att säga just nu, och det kanske finns, men jag vet inte just nu. Ny musik finns, det kommer snart. Men jag tar liksom inte bilder på mig själv i dagens outfit just nu mera (bilden är en månad gammal och förmodligen den första bilden jag ber någon ta på mig på evigheter). Just nu är mitt liv jobb, fina fina dagar med mina stockholmare och pepp inför malmöfestivalen. Så håll utkik, för jag är tillbaka alldeles snart. Om ni har något fint att säga eller vill att jag ska skriva om något, så skriv! det är det bästa med bloggen, att höra från er.
I torsdags tog jag ett öresundståg till Göteborg och mötte upp mina finaste västkust-tjejer och såg på Oskar Linnros, gick rundor i staden och drack vin på en liten liten uteservering, Jag var glad och blev lite rödvinstrött, och efter denna bilden såg vi dels teddybears sthlm i ett otroligt kaskad utav ösregn men det var fantastiskt ändå och sedan gick vi i samlad skara till världskultursmuseet där JJ skulle spela klubb. Men det var sju mil lång kö och precis när vi nästan var näst på tur kom polisen och sa att det var fullsatt så vi tog en stor taxi och åkte hemåt till kortedala mer dygnsura än vi någonsin varit i våra liv. Fredagen kom och med våra kläder på tork och med blöta converse på fötterna tog vi oss till festivalområdet och hinkade i oss frukost innan Jens Lekman my love. Det blev femtiofemkronorsfrulle på Ester´s café mitt emot. Sen var det festival!! Efter Jens och lite Paul Weller och lite sandra beijer-spaning i öltältet drog vi och såg Local Natives. Jag blev kär i gitarristen till vänster. Mellan konsertena och öltälten stod vi ofta i toakö, Sen såg vi M.I.A. och det var hur pepp somhelst! En show utan dess like, jag bara tittade och tittade under hela konserten. Linnéa fick krama henne när hon gick ut mot publiken. Jag har inga fler ord. Man måste ha varit där för att förstå. så sjukt coolt. På lördagen såg vi The Drums, Mumford and sons (som var sjukt charmiga och bra!), girls, radio dept, Henrik Berggren och Anna Ternheim sjöng Shoreline tillsammans, pavement, och sedan var det dags för Håkan som var...bortom denna jord. Första skivan från början till slut och en specialskriven låt. Jag minns inte ens alla låtar. Under Atombomb var jag nästan i trans så bra det var. Konfettiregnet var det vackraste på hela kvällen om man inte räknar med Håkan i sina lockar, djupblå ögon och sjömanskostym. Men det gör man ju. Efter gick vi till världskulturmuseet igen för tredje natten i rad, lyssnade på dålig musik, tog långa danspauser på terassen och när vi väl bestämde oss för att åka hem så missade vi sista spårvagnen. Men då gick vi runt i göteborg, åt mjukglass med pommes på burger king och spelade kort till tidig morgon. Bästa kvällen på hela veckan tror jag visst. Sedan blev det söndag och vi åkte hemit å gbg-regn.
Igår åkte jag iväg med nytvättat hår och spenderade resan dit med att sjunga latino-ballader högljutt och falskt med Steffi i bilen. Vi kom fram till svalöv efter mycket om och men, tjejerna hälsade välkommna med odrickbart portvin och ostbricka, vi pratade om att flaskorna såg ut att vara från medeltiden och lyssnade på nittiotalsklassiker. Det var dans, klappa nyfödda valpar och sedan intog vi poolen och hoppade valrosshopp mest helatiden. Prat om gamla kyssar varvades med nya frierier, trycka varandra under ytan och skratta så att vi nästan tappade andan. Imorse vaknade jag med fuktigt klordoftande hår i en skinnsoffa ackopanjerad av hundarna vid fotänden av soffan och ett alarm jag glömt stänga av. Sen dess hängde vi bara i källaren och såg på film och pratade strunt. Fin helg.
hej mina poppare! Jag är iklädd min egensydda blus som knappt blivit använd på hela sommaren (!!), är överlycklig över att jag inte behöver jobba mer denna helgen, har packat väskan och ska snart bege mig till min johannabanana på tjejkväll med fina flickor jag träffar alldeles för sällan. Så länge tycker jag ni ska lyssna på denna låten.
psst. Vet ni vad? Sångaren i The Shins och och Danger Mouse från Gnarls Barkley har slagit sina indiepåsar samman och skapat bandet Broken Bells. Som ett fortsättningsband på Shins låter de som. Fast en aning mer lounge. Men fortfarande fantastiskt bra. Lyssna på dem här.
Själv ska man ju se dem LIVE på wow nästa helg. Wie!
Jag såg på mina spotifylistor att några till har lagt till min fullständiga Hjärtekross-lista (1-8) som bokmärkt! Firar med en textrad jag glömt att jag någonsin författat; Och nu? Nu är hjärtat tomt igen. Hon blir bara kär i honom när hon träffar honom i för stora doser. Han är som socker. Och socker är inte bra. Men gott. Och sött. Och Han var förmodligen det sötaste hon någonsin stött på. (Och nu har han alltid hennes hjärta i ögonvrån)
Mitt nya favoritband stavas Girls. Om två veckor ser jag de live på Way Out West! Kan knappt förstå. Klicka på lilla miss Dunst för bästa låten nu. (för övrigt är Miss mitt favoritord just nu ;)
Det har gått tolv dagar sedan min lilla bloggpaus om jag inte räknar helt fel, och jag vet inte än om detta är en start eller bara en parentes. Men jag tänkte bara säga att jag har; rest till Stockholm och kramat om mina finisar där, ett tåg till Strängnäs senare mötte jag upp mina finaste göteborgare och bodde i drömlägenheten vid torget med bästa utsikten, gick i störtregn/syndaflod, såg på alienfilm med flickor och pojkar i sofforna, åt pizza med hår i, pratade om allt och ingenting, åkte tillbaka till Stockholm för donkanbukfylla, oförmåga att komma in på krog för jag glömde passet, fick hänga på mcdonalds istället, satt uppe med tina till halv fyra på morgonen och tog tåget hem tjugo över sju samma morgon. Sedan dess har jag mest jobbat massor, varit hos farfar på whiskeyprovningskväll, avslutat juli vid havskanten med mina pojkar, druckit mojitos med nya zeeländare och fått ett lite mjukare hjärta.
