okej kompisar och popflickor, detta är saken. Jag är inne i en jättesuperurbanturbanjobbig helg, så jag bara springer omkring i mina knähöga stövlar, jobbar allt för långa pass, tar tåg, blir medskjutsad, somnar med tajta jeans, drömmer att jag är hemma, dansar till umbrella MED en umbrella och ett fåtal drinkparaplyn, träffar nya människor och gamla raringar. Nu är jag slut som artist. Kanske, kanske följer jag med pojkarna ut på en lugn kväll i en bar någonstans där de bara spelar Joy Divison och Justice och jag försöker fejka mina musikkunskaper. Men bara kanske, just nu trivs jag mest i min helsvarta mudering och röda läppar, med datorn i knäet och Damien Rice på högsta volym.
Justja, kom på en grej, har ni mina rarningar något favoritinlägg eller kategori på denna bloggen? hade varit fantastiskt kul att veta.
Jag brukar inte publicera sånthär, men om ni inte visste det älskar jag south park. Den enda animerade serien förutom american dad som fortfarande är rolig. Och jag menar, man har inte hört pokerface förrän man hört Cartmans version.
ikväll tog jag ett långbad med min oreos-doftande bubbelbadtvål och bubbelgumdoftljus. Såg på south park och lyssnade på John Mayer, vardagslyx.
Igår och idag har det varit snålt med updates, men jag kände att jag behövde ett brejk från den gråa vardagen så jaf flydde med första sämsta tåg till eslöv där min raraste johannabanana mötte upp med mig. Vi åt köttbullemackor, lekte the holy triangle-spelet som bästeban kommit på, även känt som shoot, screw or marry, vi dansade på soffor, vi sjöng med i låtar och somnade med två hundar och en väldigt kelsjuk katt brevid oss. Idag har jag mest sett på gossip girl med henne, käkat småpizzor och gjort den två timmar långa resan tillbaks hem. Så, nu vet ni var jag har hållit hus det senaste dygnet. inte för att någon kommenterar längre.
Sömnlöshet drabbar oss när vi inte vet vad som händer när vi tvivlar på känslor vi förnekat ur
pressat ur hjärnan och sinnet och hjärtat såsom mycket små sandkorn som fastnar bakom öronsnibben såsom hårstrån mellan skulderblad eller försmå glasögon utan solfilter
och du kommer förmodligen bli blind på grund av mig men det är egentligen ingenting ingenting alls i jämförelse mot vad du har gjort mot mig och jag undrar varje dag mer och mer varför vi egentligen måste döda varandra.
(lite hjärtekross jag skrev för ett bra tag sedan, och en fin bild jag inte minns källan från.)
Den här dagen har varit en sådan som man bara vet att det är måndag, regnet har fallit ostoppbart från mitt avlånga fönster, mitt humör har sjunkit i takt med temperaturen, håret är platt, ögonen döda och till råga på allt spillde jag chilisås över hela köket och mig själv när jag lagade mat. En sådan dag som avslutades med min tubhalsduk över huvudet i bilen med ipoden på högsta volym. Men efter kvällsmat, musik och jagvetintevadmer, så är mitt humör på väg upp igen. Så jag delar med mig av en låt melissen tipsade mig om häromdagen, och tillsammans firar vi att ännu en måndag har gått till ända.
Dagen innan bästeban stack till landet down under cyklade jag hem till hans lägenhet för att säga hejdå. Vi satt och snackade skit, refereade american dad-citat och filosoferade över tanken om tre månader är kort eller lång tid. Mitt under detta, sittandes på hans sängslashsoffa sträcker jag mig framåt och får tag i en gyllende mask. Säger att den är skitcool och undrar var han fått tag på den. han svarar något i stil med, jag vet inte, lagerhaus tror jag? - jaha, säger jag, cool var den iallafall, -du kan få den, det kan vara en avskedspresent från mig. Så nu bor den i mitt rum, ovanför mina andy warhol-tavlor och påminner mig om att på andra sidan jorden befinner sig någon som tycker att south park är lika störtslashunderbart som jag. Masken är mörk, mystisk och med guldkanter och fina detaljer. Den påminner mig med andra ord ganska så mycket om honom.
detta är en av topparna jag bytade till mig i onsdags. den är fint hallonrosa, figursydd och jag känner mig lite som snövit i den. Nu ska jag iväg på familjemiddag efter att ha spenderat halva långhelgen hos melissa och sedan på fest hos johannabananen. Jag kom hem tidigare än planerat, men det var likväl mysigt o fint, nu måste jag dra!
Nu drar jag iväg på roadtrippin´igen. Ikväll anländer jag till smålands skogar för att hälsa på favoritmelissen, och imorgon bär det av till sveriges metropol Svalöv för johannabanana ska ha fest! Bilden är från när vi såg Håkan på liseberg för några veckor sedan. Nu har bästeban landat i aussie så jag åker själv denna gången. Ska väl gå lika bra, om än lite tråkigare att resa ensam.
Nåväl, ni får ha en finfin helg, och titta gärna in ändå, datanörd som jag är uppdaterar jag säkert ändå.
ikväll var jag som sagt på klädbyte vilket resulterade i fyra nya toppar, två bälten och ett par makalösa, guldiga salsaklackar. och en see by chloé-pin. Och så blev jag av med fyrtio plagg som jag inte ville ha och så blev mina vänner lyckosaliga över mina garderobskammer också. Klädbytekväll kan vara något av det smartaste och miljövänligaste någonsin. Och billigaste, och bästa.
Utan tvekan vackrast just nu. Jag älskar enkelheten i låten, låtar som är så starka även om de bara spelas akustiskt med en gitarr och en sångröst och ändå ger gåshud, det är sådana låtar som är bra i sig själva. Som kent, innan medelålderskrisen och techo-fetischen. Damien Rice funkar dessutom ypperligt bra både soliga höstdagar och mörka oktobernätter.
update: okej, jag tror jag måste ha denna låten som brölloppsvals den dagen jag gifter mig.
idag tittar jag bara på andlöst vackra klänningar som befinner sig i texas och paris. tack och lov är jag stolt ägare till några få finklänningar också. och ikväll efter jobbet ska jag på klädbytarkväll, igår kväll var jag uppe till två på natten för att rota igenom min andra garderob i jakt på plagg som inte varit utanför den på åratal. Resultatet blev tre stora kassar, trettiotal toppar, tio byxorkjolarshorts, fem-sex par skor och en klump omaka smycken. Får se hur det går ikväll då.
Det bästa som finns när jag bläddrar igenom streetstyle-sidor är att finna personer man känner igen. Denna gången hittade jag två av mina favoritkillar, Adrian Grenier, som jag trånat efter sedan Drive Me Crazy-filmen släpptes för drygt tio år sedan, och Håkan, älskade håkan, som jag fångat en ros från och har två signerade skivor på, samt inte kunde få ut annat än ett förvirrat "du gör underbar musik!" när jag träffade honom på en skivsignering.
Idag är det måndag, min lediga dag efter en hektisk helg, så jag sitter mest hemma, med min finklämma i nytvättat hår, semivarma strumpbyxor och lyssnar på Bright Eyes. Ska strax försöka mig på en dugligt avancerad måndagsmiddag. Hemmagjord klyftpotatis och lax med grönsaker i ugnen. Idag lyssnar jag speciellt på den här låten, fina nya upptäckt. vad gör ni idag?
imorgon så lämnar bästeban svensk mark för tre månader framöver. Han ska till aussie för att hälsa på sina syskon och jag blir ensam kvar. Eller, inte ensam på något sätt, han är ju bara en av många vänner jag lyckligtvis har. Men Bästeban, han är en av de närmaste, en av dom som varit med allra längst. Han jag kan prata med om allt. Han som ger bra råd, han som aldrig kan låta en vinna disskutioner, han som man kan prata engelska med i en timme på telefonen, som följer med på spontanresor till alla städer alla gånger trots att han aldrig har pengar, han som tillsammans med mig bildar den grymmaste skämt-maskiner på decennier. Den enda mannen i mitt liv som jag alltid kommer älska utan att någonsin vara förälskad i. Nu ska vi vara ifrån varandra i tre månader, det längsta vi varit så länge vi känt varandra. Rekordet innan var på 6 veckor, hälften. Men som vi själva konstaterade, studentfesterna känns som igår, och det var också mer än tre månader sedan. Så en snabb kram och ett tahandomdigvarförsiktigomduhittarentjejdärneresetillsåhonärsnygg, så sa vi "ses senare!"och så åkte jag ner för hissen. Cyklade hem i oktoberkylan.Tänkte på nya epoker. Gamla vänner och nya äventyr. Gamla äventyr och nya vänner också, för den delen. Hur mycket man växer på resor. Eller på att någon annan åker på resor. Åker förbi pastaresturangen nära trianglen, tänker hur varenda kvadratcentimeter av den här staden bär på mina minnen. Och då sjunger brandon flowers näranära mina trumhinnor; "so pack your suitcase cause I don´t mind, and baby doll I ment it everytime, you don´t need to compromise."
ikväll har jag whiskeyprovning med pappa och farfar, äter gourmetmat hemma och har steffi på besök. rätt fint ändå, trots att det inte blev någon utekväll. Igår var episkt, perfekt, och allt jag önskade mig för kvällen. bara goda vänner och lika goda hamburgare. Och lite shoot, screw or marry-lekar. kul. Nu lyssnar jag på damien rice. Imorgon ska jag jobba hela dagen, sen vidare och säga hejdå till bästeban. Fast jag känner mig rätt optimistisk, det här kommer gå bra. bra brabra. Och om jag skulle få absolut abstinens så har jag sparat till en australienbiljett, det är väl bra?
nu måste jag dra nununun hinner berätta att jag svirar ut i lårhöga stövlar från din sko, vintagekavaj jag fyndade på humana för 50 spänn, glitterhalsband monkijeans och veromoda magtröja
idag är det fredag och jag slutade jobba för ganska exakt två timmar sedan. Alldeles strax ska jag iväg på hejdå-middag för bästeban, ja jag vet att vi hade en fest förra veckan men detta är mindre, mer hjärtligt, inte lika stort och flashigt. Mer goda vänner och lika goda hamburgare. så vi ses på tusentvå, där jag kommer hålla tårarna borta av framtida saknad för en av de allra bästa i hela världen.
höll på att göra en skrivbordsbakgrund och fastnade för en del av den så mycket att jag gjorde den till en egen bild. Originalbilderna kommer bland annat från En magisk purt till en anan värd (är det meningen att det ska vara felstavat? jag stör mig oerhört mycket på det), lelove´s andra blogg Etc... och Arctic Monkeys singelframsida. you like?
Godmorgonförmiddageftermiddagkväll, jag är ledig idag och sedan jobbar jag 6 dagar i sträck, så denna dagen kommer tillägnas att aldrig gå utanför ytterdörren, senaste avsnittet av south park, en smärre ommöblering av rummet (jag dör av kyla med sängen så nära fönstret), skriva tal och bara njuta av att inte behöva erbjuda bonuskort till en endaste människa. (bilder på conor oberst och kate nash, tagna från en hemlig band-hemsida)
Ikväll ligger jag bara i min säng efter att ha jobbat hela dagen. Har köpt lårhöga stövlar, jag som lovade mig själv att så intensivt hata den trenden. Men melissa säger att de värmer mer och sedan såg jag ett par skönheter på din sko och nu vilar de på mitt sovrumsgolv. För övrigt lyssnar jag på markus krunegårds nya och har ätit världens godaste middag + fruktsallad. Inte ens en kopp te orkade jag få i mig ikväll efter det. Mättmättmätt. Kallt är det också, iskallt. Har bäddat ner mig i fleece och tjockstrumpor och har tända ljus i fönstret. Låt oss hoppas att den här vintern försvinner lika snabbt som unga pojkars känslor. I ljusets hastighet alltså.
Jag fortsätter min besatthet av Cameras senaste album. Perfektion i varje låt, varje melodi.
"I know you mean well, yes I know that you do But sooner or later you’re going to break me in two Were my pupils dilated? Could you tell that I liked you? We were so unlikely You flirt with an ex, put me to the test though And still I want to tell you that I love you the best We turned the radiators on and there was no way back Did you know You had The Plough star trail on your back?
The dresses came out of the bag then the tears came And drinking has never been the same again I shared your trouble, I shared your weight I lost it with you today And we don’t share a birthday we do share a sign And we shared something or was it in my mind There was talk of love and how I need it back I’d be better for you than that last love of mine"
När det är lika kallt och ruggigt som idag i malmö är jag så lycklig över att jag kan bosätta mig i min fyndade tjocketröja som ursprungligen är i herrstorlek från jackpot, men som jag bytade till mig gratis i utbyte mot någon av mina femhundra noppiga h&m-tröjor på ett klädbyte i våras. Den är varm och skön och fin och helt perfekt. Och helt gratis, dessutom! Halsbandet är två vingberlocker från glitter. Älskar dem.
Jag har tipsat om denna innan, men det var på förra bloggen så vi kör igen. Detta är nog hjärtekross i sin mest sanna bemärkelse, och det hörs ännu tydligare i denna akustiska versionen, med pianospel och när hennes röst spricker på de sorgligaste ställena i låten.
Saker jag tycker är snyggt just nu; Massa stora ringar, har även köpt en extrem blingbling-ring som kom in på glitter, ska se vilka kombos liknande denna jag kan göra med mina andra stora ringar. Min röda basker hade nog behövt en handfull läppformade broscher i strass, nu när jag tänker efter. jag vet att det redan bloggats metervis om S/S -10 kollektionerna men om jag inte får tag i något liknande den svarta hjärtklänningen kommer jag bli djupt olycklig. Villvillvillmåste se Regina Spektor i vinter, trots att typ alla biljetter är redan slutsålda. Katastrof. Någon som har tips? Blair Waldorf, I love thee. (HÅRET!!!!111!)
Älskar den här låten, något av det mäktigaste jag hört på länge. The National är underbara, jag minns i våras när jag var besatt av Slow Show. Filmmusik. Som att hela ditt liv ändras i slow motion under pianospelet. Sångarens röst är också så stark, låter ärrad och sorgsen samtidigt som den är så vacker. Lyssna, det gör jag. Och så låtsas vi inte om att det är svinkallt ute och att jag har på mig tjocktröjan inomhus. Brr.
The wind is a horse. listen to it run, thru the sea, thru the skies.
It wants to take me away; listen how it runs across the world to bring me far away.
Hide me in your arms, for this night only, as the rain crushes against the sea and the dirt with its unmetinonable lips. Listen, as the wind calls for me galloping, to bring me far away.
With my forhead agaist yours with your mouth on my mouth together, our bodies, that love that burns let the wind blow past us let it not take me away
Let it run with its crown made of foam, let him call, let him search for me, I shall reamain under the surface under your inmense eyes, for this night only I will rest, my beloved. - Pablo Neruda
En gammal favorit i akustisk tappning. Den här låten för mig tillbaks till höst/vinter 2008, iskalla dagar, långa tågresor med nysnö utanför biografer och en magi som på något sätt aldrig kommer försvinna ur minnet. Sådär bitterljuvt som bara tragikomiska minnen kan vara. För övrigt har helgen varit fin, igår överraskade vi Esteban med en hejdå-fest i helsingborg, gömde oss och sprang fram och kastade upp honom i luften när han fick se på den hurrande folkmassan av kompisar. Sen blev det lite dans snack och en bilresa hem senare somnade jag och min övernattare Emma med fniss i rummet. Idag har jag jobbat och efter att jag fixat lite sallad med kött/kyckling så tog hon sitt pick och pack och for tillbaks till gbg. Nu har jag mest huvudvärk men känner doften av mitt nyinköpta bubbelgum-doftljus och tänker att det kanske är dags för dagens fjärde kopp te.
vakna tio på en lördag. Städa rummet, duscha, ta ut alla miljoner hårnålar ur håret, inse att man inte kommer hinna se american dad-avsnittet en gång till innan jobbet. Besluta sig för att äta frukost. Hälla upp de sista flingorna, en matsked honung. Går till kylskåpet, yoghurten är slut. Finns en ny, med chokladbitar eller whatever i. Bli jättesur och tar istället det sista av mjölken. Inse att flingorna med honungen och mjölken smakar sockerkatastrof. Äta det ändå. Nu, fortfarande hungrig, måste ta cykeln om exakt tio minuter.
idag fick jag flera komplimanger och frågor om vad jag har gjort med mitt hår. (I verkliga livet då, inte på bloggen). Trodde inte det skulle bli en sådan stor reaktion men iallafall, det jag har gjort är att tvätta håret, fönat det nästan torrt, rullat upp håret i hårslingor och fäst med en hårnål var vid hjässan. Sovit med en scarf runt det och tagit ut dem på morgonen samt en liten liten hårspraysdusch för stadga. Denna bilden är tagen nu på kvällen efter en hel dag ute, så riktigt såhär ser det inte ut från början. Menmen.
Så, nu firar vi min återkomst till Illustrator CS och en ny makeover av pamcakes.blogg.se med min favoritlåt för tillfället. Och att det är Fredag! förstås.
Jag har nämt tidigare på bloggen att jag läser mycket chilensk poesi, speciellt Nobelpristagaren Pablo Nerudas verk. Jag köpte en pocketbok med alla hans kärleksdikter under min sista torsdag i landet, och den boken är så sönderläst redan att vissa sidor börjar falla ur. Allt är på spanska och mycket försvinner i översättningen, men jag tänker ändå ge mig an att dela med mig lite. Vissa av hans strofer är som tagna ur mitt liv, såsom jag skrivit dem själv (om jag varit bra mycket mer talangfull då.)
Vi mjukstartar med en strof på engelska som jag hittade någonstans på nätet;
"I love you as certain dark things are to be loved, in secret, between the shadow and the soul." - Pablo Neruda
Ikväll lyssnade jag på The Teenagers och hade en tid av tristess. Så jag smaskade i mig min körsbärsklubba och knäppte av några bilder på min favoritklänning samt rosettdiadem. Hope you like.
Jag hittade en kul grej idag via brorsans facebook, det är så att man kan gå in och femtiotalisera sig själv på madmenyourself.com, där kan man välja olika klänningar och frisyrer och hattar och allt möjligt. Lite mysig onsdagsunderhållning sådär. oh! och om ni gör det, länka mig till bilderna, jag vill se! Detta ovan är ju jag, förstås. Haha.
Damer och herrar, popflickor och synthluggar, jag har glädjen att presentera min senaste spellista, som utgår från en fras jag brukade skriva förr, "who are you gonna fall for this fall?" I mitt eget fall, ingen alls. Bara musiken. Men jag menar, varsågoda! (klicka på bilden)
Okej, en liten historia, länge ville jag ha en såndär blogg som vintagefemenisterna har. En sådan som bara handlar om tyllkjolar, suddiga fotografin och långa meningar i niotillfem-stil. Försökte göra mina bilder lite bättre, fotografera lite oftare. Se mig själv som en av de dära bloggarna jag älskar. Som Sugartime, Quietland, enoughisenough,elinblogg, alla de dära. Idag kom uppenbarelsen. Jag är inte dem. Jag studerar varken smyckesdesign i grebbestad eller har en egen webshop med smycken eller bor i ett hus någonstans i norra skåne. Jag köper visserligen många fina vintagefynd och även andra kläder, men jag varken har eller kommer förmodligen ha orken att dokumentera dem på foto. Jag har försökt skriva mer om mode.
Ni skulle bara veta hur ofantligt många modebloggar jag läser om dagen. Hur många "cravings" jag har efter både leopardankleboots från Loboutin eller Luellas kollektion s/s 2010. Jag bor i malmö, jobbar halvtid i en smyckesaffär, älskar komediserier, musik, dans, mina vänner och dödar för kebabpizzan på campus under sommarnätter. Jag cyklar runt på min rosa cykel och jag är nog bäst på sarkastiska skämt av alla jag känner. Jag har så tjockt hår att alla som rör vid det säger "oh hjälpe mig, vilket HÅR!", jag har en fantastiskt rolig och stor och omtänksam samt galen familj och släkt, på båda sidorna av atlanten. Jag har en bror som syns på bobster på fredagarna, jag har vänner runt hela sverige, jag är otroligt klumpig, jag hatar skånetrafiken och älskar långa storfrukostar. Därför blir denna bloggen en liten sammansmältning av allt det där jag tycker om. Det jag är. För mycket Elsa Billgren för att vara Elin Kling-chic, för mycket Alexander Wang a/w 09 för att vara Quietland, för mycket sarkasm för att vara Fashionsquad, för cynisk för att vara Kissie (och för stort hat mot gina tricot), för barnslig för att vara Blondinbella, för stor självdistans för att leka Kenza..
Med andra ord, jag är jag. Detta är Pamcakes. Och då bryr jag mig faktiskt inte om unika besökare-listan. Välkommna!
Igårkväll var jag med Jacob och Haley och såg Camera Obscura. Jag tog inte med min kamera men tur nog för mig så gjorde jacob det. De sjöng både french navy,let´s get out of this country och the sweetest thing, så jag var mer än nöjd. Vi stod längst fram och så tittade jag imellanåt på tamburinkillen i bandet så han blev rent nervös, hihi, så fort han såg tillbaks vände jag bort blicken. Sånt kan man alltså underhålla sig med en måndagskväll. Fint.
Tefrukostar där man får nystekta ägg eller ibland inte, eftersom de tar slut när man bor 8 tjejer i samma lilla lägenhet. Måste trycka ihop toahandtagen för att inte bli inlåst eller när man blir det ändå. Duscha utan duschdraperi, stirra på postrar från 1800-talet, äta billys pizza till middag, gå omkring i underbara haga, hitta världens vackraste skor som jag inte köpte, sova till ljudet av stökiga grannar, planka på spårvagnen, dricka 40-kronorsvin, springa omkring på andra långgatan, ta foton med statyerna på järntorget, prata om allt och inget, lära känna nya vänner, krama om gamla, låna smycken och låna ut sina egna, rita prickar i pannan, gå omkring på gatorna utklädda till indier… jag vet inte mer vad jag ska säga, det har varit underbart.
Hej, Nu är jag hemma efter min enorma helg i göteborg. Jag har både lekt andra-långgatan-flicka-med-hjärtat-av-på-mitten, indisk dansös och frusen ispinne i kylan. En fantastiskt rolig helg. Nu ligger jag i en sandwitch av fleecefiltar, lyssnar på Camera Obscura och har ätit nygräddade kanelbullar. återkommer med mer imorgon. jag var ingen, ni var oktoberhimlen.
tjatjatja,'jag bor för tillfället i en tvåa på kortedala (kalendervägen!! för er jenslekmanfans) tillsammans med sju andra tjejer. det är långa tefrukostar och toaköer som gäller and i love it. nu vandrar vi omkring i lägenheten, lyssnar på min spotifylista som jag snart ska ge ut till er, vänta med spänning! alla målar naglarna, provar frisyrer, duschar, fixar och trixar. Ikväll är det bollywoodfest med runt hundra pers.
för övrigt har jag gått och blivit dökär i ett par skor.Igår var jag i drömma-affären där finaste Linnea jobbar och utan att fatta det stod hon framför mig och jag bara wow, jag är ju här, detta har jag bara sett på bloggen innan. Det är lite lustigt hur bloggpersonligheter blir verkliga på några sekunder. I hennes avdelning fanns en av de vackraste skorna jag har sett i hela mitt liv,svarta, skyhöga och med platå. Topshopskor bleknar i jämförelse. De var perfektion. Men de gjorde ont och priset på femhundra kronor var lite för saftigt för min plånbok just nu, speciellt för ett par skor som inte var i varken skinn eller mocka. Men jag kan inte förneka att de var fantastiska. Nu vill jag bara springa ut i ösregnet hela vägen tillbaka till haga och köpa dem för att aldrig släppa taget om dem igen.
Idag ska ni få ett riktigt indie-musiktips. Jag har en alldeles bedårande bekant, en sådan vi andra bara vill stoppa i jackfickan och gå omkring med bara för att han alltid är så lycklig, och för att han och hans tjej är så söta tillsammans. Young Love indeed. Denna killen är dessutom sjukt himla talangfull, han har gjort 3-4 skivor bara iår och lägger upp sina låtar på olika myspace-konton. Detta är dock den officiella jag tipsar om. Han har precis släppt en ny skiva som heter Seven Car Pileup. Lyssna (och det ska ni!) gör ni här.
