Gissa vad som var det första jag gjorde efter att ha landat i melissas söderkällare? Gå på vin och vintage-kväll på beyond retro. Provade fantastiska klänningar, köpte en solgul sommarklänning som är snudd på fantastisk, sa hej till elsa billgren och gick på ett vernissage. Sen lagade Melissa världens godaste kvällsmat och bjöd på rödvin. Det blev fredag och jag vandrade runt i staden med trippla lager strumpor på benen, förfrös fingrarna i minustolvkyla, mötte upp Linnea för lunch på söderhallarna, tog en öl med tjejerna på Högbergs, mötte upp ett helt gäng för att spela discobowling, äta på pizzahut och sedan avsluta på en irish pub några stenkast från min temporära boning. Idag skvallras det om vintagemässa på skrapan som jag kanske inte hinner gå på, jag ska laga lunch, och sedan blir det iväg iväg iväg!
Nu drar jag till stockholm med nästa flyg, iklädd randig tröja, vippig svart kjol, knästrumpor, basker rosett och lite festliga lockar. Plus en massa lager koftor. men ni som känner mig vet att jag inte överlever utan min macdator. Så vi hörs alldeles snart!
Idag har jag ätit frukost på Mocca med mamma, skrivit in mig på körskolan, bokat in min första körlektion, jobbat mitt allra sista jobbpass på Glitter Mobilia och städat hela rummet. De sista timmarna av uppackande av orangea vårnyheter i bärnstensliknande material förgylldes av ett kändisbesök i form av Felicia Frithof, ni vet hon som representerar min vackra stad på kanal 5 som bloggare. Hon var typ fem centimeter lång i verkligheten och väldigt blyg. Frågade om döskalleringarna vi inte hade kvar. Jag tror inte man fattar på bloggen att hon faktiskt är typ, ett barn. Går ju i nian liksom. Tjejen kan sin grej, men i mina ögon är hon inte en modeikon, hon är en överstajlad fjortis med lika mycket mascara och absurt många lager brunkräm som vilken annan.
Men ahja, vad gör väl det. Jag var lycklig i mina nya kängor jag fyndade på scoretts rea igår och min nya fina rosett i håret från jobbet. 33 kr för er dödliga, finns i vitt och rosa också. Nu ska jag ta en lång, välförtjänt dusch.
Det här bandet är en nyupptäckt för mig. När jag hörde dem för första gången fick jag väldigt starka twillight-vibbar, och efter lite youtubande förstår jag att jag inte hade helt fel. Den andra tanken jag spontant fick var att de påminner lite om Mew. Inte så mycket i denna låten som andra, men ändå. Varje gång jag hör den förflyttas jag blixtsnabbt till en mörk skog där underliga väsen bor. Som vampyrer. Och varulvar. Så Twillightvibben är väl kanske inte så oförklarlig ändå. Hoppas ni gillar, oavsett vad ni tycker om Robert Pattison, så att säga.
Jag föll en sommar, alltså, på riktigt. Tittade mot någon och halkade ner på stolen, slog i hela underarmen. Räknas det? en annan som jag träffade en vårkväll, hade hjärtklappningar hela kvällen då vi först träffades. Han jag inte tog någon notis om. Som låg där på debasers båssoffa och såg up mot taket för ett medfött hjärtfel. Ibland så får han bara det, sa han.
två riktiga händelser som oftast beskrivs som fiktiva i sångerna.
Det finns ord jag inte kan sluta tänka på, det finns meningar och blickar och ögonblick från det året som jag ständigt bär med mig, likt youtubeklipp spelas de upp i huvudet. flera tusen visningar har de klippen. De där fotoklippen som ingen har på band. Orden som spelas upp konstant, små små ord. Utsikter, stockholms kvällsilhuett från josefinas uteservering, öresundsbron vid solnedgången där jag alltid satt med mina tjejkompisar på västra hamnen, beundrade den och i hemlighet ibland önskade att någon annan satt brevid. Men inte alltid. verkligen inte.
att hålla händer med två favoriter och hoppa ner i sötvatten från en guppade trääbrygga mitt i natten där grannöns ljus blinkar i takt med våra tonårskratt. att springa igenom stockholm söder i ösregn. att gräva ner fötterna bland miljoner sandkorn och känna sommarvinden genom solblekta hårslingor. Det finns nog lika många sätt att falla på som det finns människor.
Ikväll är jag återigen för trött för att skriva något vettigt. Efter att hållit på med affärsexponering, städning och uppackning av varor sedan imorse kom jag hem lite lagom sliten sådär. Så då tappade jag upp ett bad, knäppte kapsylen av en iskall corona, tog en blå cupcake ur kylen och såg på ugly betty. Samt gjorde en ansiktsmask med en djuprengörande mask från chanel. Nu är min hy len som en babyrumpa och jag mår precis, precis som jag borde.
Hela den här veckan har jag och steffi tuggat Hide And Seek, youtubat covers, sjungit med själva, hittat på egna texter, lyssnat sönder olika versioner osv. Detta var det vi mest fastnade för, otippat nog. Men vissa låtar är så starka att de inte ens behöver text, man hör den ändå genom musiken. Och det kommer från den största låttextnörden själv, som inte klarar av Sigúr Ros och liknande för att de är för instrumentala. Paradox, javisst.
Happy friday mina popbejbs, jag har jobbat hela dagen så jag glider mest omkring hemma nu, äter pumpasoppa och myser i min stora randiga tischa.
En liten Damien Rice-diamant som jag hittade på en b-sida skiva. (för övrigt har jag precis ätit flingor/baileysté/pannkaka/cupcake-frukost och känner mig lagom hög på socker, haha.)
Idag var jag hos min favoritfrisör och klippte mig. Sist var i september, så det behövdes. Det blev lite kortare än jag trodde, men äh, det växer som ogräs ändå, så det är lika bra. Och justja, tröjan är ny, 40 kr på vero modas rea. Ikväll har jag åkt sopsäckspulka och bakat cupcakes med steffi samt sett på Jackass. Kanske den allra bästa onsdagskombon någonsin.
jag är beroende av internet, socker, pojkblickar, musik, jag gillar marsipan, poppojkar, randigt, moronail.com, south park och att åka pulka. jag äter minst två gånger om dagen iallafall. jag säger ja till en chile eller australienresa med detsamma, jag ger mig sällan in i saker jag inte behöver göra, jag duktig på att sälja smycken, kunna onödiga jenslekman-fakta, laga mat och komma i tid försent. jag stör mig på att alla mina vänner är någon annanstans, att vintern aldrig vill ta slut, att jag inte kan bestämma mig vad jag ska göra med mitt år. jag läser kanske tjugo bloggar om dagen. jag är vackrast när jag klär mig i det jag tycker allra bäst om. jag skrattar åt absurda, oväntade saker. Som en tecknad hitler som cyklar enhjuling och jonglerar med fiskar. Eller alla de där skämten jag och bästeban gör om våra kära vän Anders "Skalman". jag är en typisk mainstream-poppare som inte orkar hålla reda på alla nya band som kommer in men blir jättelycklig när jag lyckas hitta någonting jag faktiskt tycker om. jag har aldrig känt mig så modig & samtidigt ensam som nu. jag är lycklig när jag åker uppskjutet med mina vänner i ett kokhett maj, dansar hela natten igenom på båtar, hoppar i en chilensk pool med kläderna på, hänger med mina småkusiner och vi alla skrattar likadant, när jag är nära mormor, när jag tänker på min farmor. jag trivs inte med den här fördömda vintern och ensamheten. jag ärdålig på att ha städat, komma i tid, vara snäll mot människor jag inte tycker om, äta nyttigt. jag är rädd för att mitt liv aldrig kommer att förändras tillbaka från vad det är nu. jag älskar att dumdansa, åka pulka, pussas, sjunga med i alla konserter och alla låtar jag vet, resa till vänner i andra städer, åka i baksäten, burger kings pommes, gå omkring i högklackade skor, sjunga på kareokebarer under sommarnätter. jag uppskattar när folk hittar på fantastiska saker och vill ha mig med. jag tror på Gud som den allsmäktigaste i universum.
Det här är min nya favoritlåt. (tack vare tigerlilys nya spellista!)
Maybe I should give up, give in. Give up trying to be thin. Give up and turn into my mother, God knows I love her.
And I'm sorry to which ever man should meet my sorry state, Watch my steady lonesome gait and be aware. I will never love a man,'cause love and pain go hand in hand And I can't do it, again.
I will never love a man, 'cause love and pain go hand in hand And I can't do it, again. I will never love a man 'cause I could never hurt a man, Not in this new romantic way.
Igår såg jag om en film är så fruktansvärt bra. Första gången jag såg den var i somras med mina allra bästa och vi satt alla tre med tårar i ögonen i slutet av filmen. The Black Balloon heter den, är filmad i Australien och kom ut 2008. Den handlar om Thomas, en femtonårig kille (för övrigt bedårande söt och påminner mig om min omotiverade svaghet för fulsnygga blonda pojkar) som flyttar till en ny stad med sin familj och autistiske/ADD storebror. Pappan i familjen jobbar inom militären och tar alla sina råd från en fluffig nallebjörn vid namn Rex. Mamman är spelad av Toni Colette, är höggravid och håller familjen samman. Thomas vill ingenting mer än att hans bror ska bli normal och vägrar inse faktumet att han aldrig kommer bli det. En i mina ögon världens vackraste kvinnor Gemma Ward är också med, och spelar en rätt övertygande femtonårig simmerska. Se Den. Nu.
Det här var en av mina absoluta favoritlåtar när jag var kanske fjorton. Sedan dess hade jag glömt av den lite tills citronmelissen tipsade mig om bob dylans version, och då kom jag ju på att Vonda Sheperd kommer för evigt ha en plats i mitt indiehjärta, eftersom jag som liten skit även kollade mycket på Ally Mcbeal. haha, lite pinsamt kanske. Men så var det att växa upp på nittiotalet, mina damer och herrar. Jag kan även fortfarande rappa hela texten till Fresh Prince In Bel-air. Men det är en annan historia. happy monday!
(bild 1&2,vetej, bild 3: Aenigma.) Idag är det söndag och jag tackar för min varma blockrandiga tröja jag bytade till mig i våras, den har värmt mig genom hela den här oändliga vinterkylan. Idag har jag varit med och plocka ner en hel glitteraffär inför renovering, vaknat ohyggligt tidigt, kunnat gnugga mig ordentligt i ögonen eftersom jag gått omkring osminkad, köpt ett plastäppleförvaringsmojäng. Nu lyssnar jag på en episk spellista ni kanske ska få ta del av snart, funderar på om jag ska göra mig iordning en stor kopp baileysté och se klart nya project runway-avsnittet.
Nu är det officiellt söndag igen, jag har haft en underbar kväll tillsammans med tre familjepizzor och elva släktmedlemmar. Jag har hängt med underbara kusiner och pratat om chile in i absurdum. Sen kan vi väl tjejer, på tal om allt och ingenting, lyfta på handen, svära på att aldrig vara falska mot varandra eller elaka eller konstiga eller påstå att vi är något vi inte är. okej? Den här låten är bra. Jag lade upp den på min förra blogg men det var dags för en repetition. Girls, let us know better than to be friends with boys with girlfriends!
Jag brukar umgås med min johannabanana så ofta jag bara kan. Men hon jobbar i småstäderna och jag jobbar i staden. Sist hade vi vin och ostbricka framför favoritfilmen Anchorman. Hon var prickig och jag var randig. Perfekt kombo.
Idag har jag jobbat 9.30-17, vilket kändes som en halv evighet, kramat om Bästebans föräldrar som var hemkommna och solbrända när de kikade förbi affären, cyklat hem till tonerna av noah and the whale som är bästbästbäst, och nu har jag även gjort om ett par barnklämmor från glitter till ett par mycket fräsiga örhängen. Känns som en rätt bra torsdag, ändå.
Det är den tolfte januari idag.Vi har inte sett solljus på eoner och kommer inte se solljus förrän våran hud förvandlas ytterligare tre nivåer närmare den döde popkungens blekta anläte. Så vad gör vi? Jag lyssnar på sommarlåtar, tittar på photoshopblekta bilder från sommaren som var och får köpta converse till mig från utlandet. Inväntar våren. Ser upp mot mitt sovrumsfönster där artificiella körsbärsblommor vilar. Här är lite bilder och musik som hjälp på traven. (klicka på bilderna för musiken.)
Idag fryser jag om tårna (i vanlig ordning), ser hur ännu en gång malmö täcks av snö, undrar om jag ska cykla ändå, dricker baileysté och lyssnar på den här fantastiska låten.
Det bästa med att bli rebellisk och långsamt flytta tillbaka till itunes efter ett år av kevin borg-reklamer och liknande på spotifly (som nina hade sagt) är att man återupptäcker massa musik. Så, nu bjuder jag på lite Okkervil River såhär på måndagskvällskvisten. Så kan vi blunda och tänka tillbaka på tvåtusensju, en enklare tid. En tid då jag hade lugg som såg ut som en hjälm och använde jeans oftare än en gång i månaden. Ah, nostalgia.
Jag tror jag har drömt om ett par docs i minst ett år. Måste ha. En besatthet som växer sig starkare varje dag. Var och provade ett par på shock där nästkusinen jobbar. 1.200 kr. och nu när jag sparar. Behöver nya jobbskor. Fantastiskt fina.
Damer och herrar, popsnören och hemmapysslare, främlingar och nosiga bekanta (som på något sätt lyckas hitta till denna bloggen trots att den inte alls är menad åt er),
Jag presenterar Hjärtekross 6, alltså den sjätte spellistan i rad. Klicka på bilden bara. de föregående spellistorna har jag komprimerat till en jättelång en, som ni hittar här. hope you like!
Den här låten är en av många jag fått rekommenderad för mig av melissa. Den är så charmig och söt och bra och underbar att hade jag inte varit så less på kärlek hade jag blivit kär i vemsomhelst på sekunden.
Idag har snön fallit över de tre största städerna och förmodligen nästan varenda vrå av övriga sverige också. Citronmelissen har -20 i stockholm och här i södern är det minus två men benen blir ändå illröda av kyla när man cyklar hem från jobbet. Så vi stannar inne, dricker lite baileysté, chattar med bästa vännen och lyssnar på allra bästaste fantastiske oersättlige Jens.
En alldeles förträfflig låt att börja måndagen med. Jag börjar denna veckan alldeles lycklig i vinterhjärtat för jag är ledig efter mycketmycket jobb och ska både färga håret och träffa johanna och gå lite på stan idag!
om jag var en färg skulle jag vara röd om jag var ett nummer skulle jag vara en sjua om jag var ett djur skulle jag vara en pelikan om jag var en sång skulle jag vara Kom Igen Lena! om jag var ett klädesplagg skulle jag vara en vippig svart kjol om jag var en sko skulle jag vara hög och vräkig som mina. om jag var ett väder skulle jag vara sommarsol om jag var en känd person skulle jag vara Zoey Deschanel om jag var mitt i en dröm skulle jag aldrig vilja vakna om jag var en disney-prinsessa skulle jag vara Ariel om jag var en dryck skulle jag vara Sangria om jag var någon slags mat skulle jag vara en kebabpizza på campus om jag var en årstid skulle jag vara midnattssol
om jag var ett fotografi skulle jag komma från en 90-talsanalogkamera om jag var en blomma skulle jag vara en Pion om jag var ett instrument skulle jag vara en triangel om jag var en smak skulle jag vara smaken av marängtårta med jordgubbar om jag var en doft skulle jag vara doften av sommaregn om jag var en känsla skulle jag vara eufori
