efter cirka fyra timmars nattsömn, min o steffis sötmammor, dagens outfit, på kvällen hamnade jag i gbg, på sejdeln med fantastiska människor och billiga drinkar, sötnosar, jag och sctek-linus min eviga vapendragare, Sedan blev det morgon efter en natt av missade spårvagnar och sjukhusbesök för killarnas del.. Inget allvarligt i slutändan. Men de var trötta när vi mötte upp runt tolvtiden, då de ringde och sa att de skulle bjuda oss på frukost hemma hos Tom. Så vi satt på arton kvadrat, drack kanelkaffe och försökte pricka gifflar i Andrés mun medan Sufjan Stevens spelade ur högtalarna. ...och åt skinkmackor samt debbatterade mac vs. pc, samt såg ut mot härliga göteborgs ojämna skyline. Vi skåningar var faschinerade. Sedan begav vi oss till södern igen i en silvrig bil och jag halvsov i baksätet på täcken i papperskassar till jay-z´s tidiga hits. Sämre kan man ha det.
Hej på er mina kära popbejbs. Jag är tillbaka från min fantastiska helg i gbg, och firar den gråa måndagen med övningskörning, gympass och kanelkaffe. Iförd randig stass med tillhörande rosett i håret blickar jag över skrivbordet där mina alldeles makalösa nyaskor står. Ni ska få se dem strax. De var värda varenda krona av pengar jag egentligen inte har råd att spendera med så här många resor på lut. Men när det handlar om rosetter OCH höga klackar kan man inte säga nej. Snart kommer bilder från helgen upp också!
När ni läser det här är jag förmodligen på väg uppåt i en liten liten gul bilmed destination Ulricehamn, eller så läser ni detta lördag eftermiddag och då befinner jag mig för att andas lite gullbergskaj-luft igen, träffa mina allra goaste götlaborgare och bara komma iväg från dessa gator jag trampar på varje dag. Eller så läser ni detta på söndag, då jag och två vänner med en bil åker neråt igen för att hamna på en fin tillställning i Lund. Det blir roadtripshelgen, med andra ord. Den första av många detta året. Om ni saknar mig för mycket kan ni ju antingen slänga in en kommentar eller så kan ni lyssna på spellistan jag tipsar om i några inlägg neråt. Annars hörs vi när vi hörs. Det är ju vår nu, baske mig!
Idag, efter en tidig körskolelektion, en snabb vända på gymmet och en välbehövlig städning av mitt lilla rum, begav jag mig över gatan med lite proviant och så lagade jag och Steffi årets första vårlunch. Det blev kycklingfilé med mozarella och salami, quinoa och en sallad med fetaost, samt Corona och Cider till. Detta avnjöts på hennes markbalkong och vi diskuterade faktumet att vi inte frös ett dugg. Det känns konstigt. Som Moncheri-linnéa sa i sin blogg idag, det känns som denna våren är ett mirakel. Verkligen.
Vet ni vad, kära vänner? Idag vaknade jag tidigt, cyklade till körskolan, lärde mig starta i backe och samtidigt berättade min körlärare Micke att det var 13 grader ute. Sedan promenerade jag runt staden i timmar med Joel, pratade om Australien och drack isté vid kanalen. Sedan cyklade jag hemåt i eftermiddagen, kände solen värma mina armar, behövde inte vantar, såg hur pildammsparken långsamt tinade upp, snön smälte och isen försvann från sjön. Jag log så stort för mig själv, kände ett enormt lyckorus genom kroppen, tänkte på allt roligt som kommer hända snartsnart, och bestämde där och då; Nu är det baske mig vår!
Idag firar jag min sista jobbdag på den hemskt jobbiga platsen med hjärtmönstrade strumpbyxor. Även mina sprillans nya vita höga converse har fått ta sig en liten runda, de dära jag fick av moster när hon var i chile. Nu kommer jag snart säga att det är vår på riktigt och släppa min vår-spellista. Och så har jag massa små äventyr på gång. Det gör mig så ofantligt lycklig, då känns det lite bättre att bli arbetslös.
Som fortsättning på förra blogginlägget tipsar jag idag om Kate Nash´s officiella hemsida där man kan titta på making of the video, lite studioklipp och annat roligt. För övrigt är idag en så bra måndag att hela den miserabla helgen är uppvägd flera gånger om. Jag blir så lycklig när saker och ting vänder! This spring will be the greatest one this far.
Jag har så fantastiska bloggläsare att de till och med tipsar mig om Kate Nash-videor jag missat. Missa inte denna ni också. Jag blev kär i den på en gång. Ett flygplan med tidsenlig inredning och mode från vda jag skulle tippa är runt 50-tal. Kajal, röda läppar och kombinationen rött/blått/vitt är nog det som får mitt hjärta att klappra mest nu, speciellt i avsaknaden på fina pojkar. Och texten är ju klockren. Story of my life månne? Se den här.
Jag har vunnit tillbaks en låt idag. Eller, jag vann nog tillbaks den för längesedan, men det var först idag när jag hängde om en miljon smycken på sin nya rättmätiga plats i affären som jag insåg det. Den är min igen. Den är inte hans, det är inte längre gåshud i venerna som när han spelade den akustiskt och såg med brännande ögon rakt in i mig och spelade lite för hårt på strängarna än vad som egentligen var nödvändigt. Nu är den låten bara min igen. min min min. Och det gav mig ett mini-lyckorus en halvgrå söndag mellan tidig morgon och övningskörning.
hej mina små raringar, jag har inte varit så rolig denna veckan kanske men det är för att jag jobbat långa jobbpass, tränat, varit på körskola och somnat innan tolv av ren utmattning. Men från och med nästa vecka har jag bestämt att den roliga perioden av 2010 kommer börja, så då hoppas jag på mer skoj i bloggen och i livet. Fina saker kommer hända den här våren, jag känner det i den halvljummna marsluften när jag trampar hemåt på kvällarna på min skrangliga blå cykel. (bild via ohhboy tror jag. )
Så ikväll får ni ett litet återanvänt tips som jag tror jag tipsade om för ganska så exakt två år sedan. Då hette de The Darlings, men efter lite tjabb med ett rockerband med samma namn fick de snällt byta till Allo darlin´. Jag tycker det låter minst lika fint. Bra fredagspepp.
Jag kom på att det finns en spellista jag har undanhållt från er. Det är nämligen så att den skulle hålla sig till den där röda tråden, men sedan stämde tonläget i låtarna inte ihop och allt blev bara en liten röra. Men nu lyssnar jag på den igen och tänker att den passar väl ypperligt bra den här tiden mellan ishala gator och innan knoppar brister. Så låt våren tveka, vira om halsduken så ni inte blir förkylda och lyssna på Hjärtekross 7, den spretiga versionen.
(Nu ska jag strax cykla iväg i malmösolen till ännu ett eftermiddagspass på jobb!)
Alltså, jag har länge trott att deras förhållande är ett pr-trick. och må så vara. Eller så är det bara fint. Jag har föjt Michaelas blogg sedan rar-tiden och inte sett ett enda avsnitt av paradise hotel. Men den hopplösa romantikern i mig väcktes till liv när jag såg Cimons välkommnande efter hennes vecka på Kap Verde. Åh. Jag vet, det är så enkelt, men så klockrent.
Mitt internet bråkar med mig dessa dagar, jag får panik (som för övrigt är mitt mest överanvända uttryck just nu,) min cykelsadel tar isönder mina strumpbyxor, dess senaste bravad var mina fina röda från tjallamalla som jag knappt använder för att jag är så rädd om dem, men det gjorde ingenting för när jag kom hem idag från jobbet hade jag världens finaste studentinbjudan på köksbordet, från min finaste Hanna. Hon citerade en av mina favorit Spektor-låtar och ritade massa interna saker. Jag blir så glad. Utöver det har jag tagit hand om min sjuka mamma genom att laga mat och koka te och klappa på huvudet. Jag vet inte om detta är så intressant för er att veta dock, men det är iallafall vad jag sysselsätter mig med just nu.
Inspirationstorka deluxe. Nu ska jag sätta näsan i körkortsböcker och hoppas på bättre tider. Om ni känner för det kan ni ju fråga någonting här i kommentarsfältet. eller bara länka till er finaste låt just nu, eller berätta om något som hände idag eller igår eller så.
Hej mina popbejbs. Jag har haft en hektisk helg trots att jag inte gjort så mycket. Bakat macaroons och hängt med mamma, jobb och städa och titta på melodifestivalen med pappa och steffi, dricka vin och fnittra åt Alladin på VHS (jag kommer alltid älska vhs framför dvd), titta på gamla latinomusik-klipp på youtube, cykla till jobbet, ha mensvärken från Gehenna som gjorde att jag fick ringa in en extra de sista tre timmarna idag och istället sova igenom hela eftermiddagen. Nu sitter jag i min nybäddade säng och lyssnar på lite Jens, spelar lite tetris, ser på lite south park och tänker på när den där förbaskade våren kommer. För jag lovar er, så fort jag ser riktiga bevis på den (helt bortsmält snö + pollennäsa) så kan ni vänta er en freaking fantastisk spellista från mitt håll. Men idag får ni inte mycket mer än detta ur mig.
Idag var nästan min enda lediga dag denna veckan, så jag drog ut Steffi, först till gymmet där vi svettades och tränade och läste skvallertidningar i en timme, sedan tog vi bussen in till stan trots att hela världen inte var så underbaaar. I duggregnet försökte jag vara fashion i min lila kappa och uppkavlade ärmar som fick kavlas ner över den vita gåshuden man har såhär i mars, gick runt och trånade efter saker jag inte har råd till just nu, så vi tröstade oss på mitt bästa fik, S:T gertrud Patisserie vid caroli, där vi satt i timmar och läste artiklar om Björn Gustafsson och Magnetic fields och snackade strunt.
Nu ignorerar vi slaskigt, grått förvår-väder, blundar hårt, lyssnar på Another Sunny Day och drömmer oss bort till en julidag då vinden åker genom håret på en svensk motorväg med musik, en picnickorg och en vän med en bil.
Igår vägrade jag inse minusgraderna och mörkret, tog på mig min blommigaste klänning och knalligaste strumpbyxor, adderade en rosett och rosörhängen från jobbet samt nitarmband med gömda nitar och mina älskade, älskade kängor. Skuttade omkring i affären och merförsäljde tills det var dags att rulla ner gallret. Och idag ville jag bara vara randig så det blev ginafyndad kjol, randig tröja som jag fått av moster, Bälte från humana second hand, rosett från jobbet och det där nitarmbandet igen. Idag fick jag besök av min farfar på jobbet, pratade med Johannabanana och önskade att den där musiken vi tvingas lyssna på skulle brinna långsamt i Gehenna.
Tankar som for igenom mitt huvud på mitt första gymbesök på mer än ett år; - mitt absoluta favoritmönster är hjärtmönstrat. Faller som en fura för nästan allt som är så. - "Nothing tastes as good as being skinny feels" - Varför tiden på trampmaskinen går oändlgit mycket fortare när man inte kollar på tidsräknaren och istället bläddrar i en tummad Chic. - Jag borde jobba som Dj för olika affärsinrättningar. Göra pepplistor till gym och bra musik till affärer. - Måste man verkligen maniskt papperstorka varje maskin efter sig? Jag är ju inte ens svettig.
Vi avrundar en fin, lugn helg, lika fylld med jobb som missat solsken, med en av de finaste Jens lekman-låtar samt videoklipp jag sett i mina dar. hoppas ni gillar den.
När jag höll på att välja ut foton på fujifilms hemsida för att framkalla, insåg jag hur fantastiskt mycket roligt jag har varit med om den senaste tiden. Det är lätt att glömma fantastiska övernattningar i alla fina städer jag besöker när det enda man ser framför sig är ännu en iskall månad och sittmärken i hemmasoffan. Så jag tänkte göra en liten påminnelse, ni har säkert minst lika fina minnen själva också, förstås. 2008; Min och Citronmelissens första resa bar av till Jens Lekmankonserten på Vega i februari, vi hade känt varandra i drygt ett halvår och båda var lika fascinerade av Jensan. (och fortfarande är!) Mars och det var dags för londonresa med familjen + steffi, vi bodde på ett litet pittoreiskt vandrarhem i norra london, drack baccardi breezers coconut (som vi för övrigt inte hittat på någon annanstans än london!) i vårat rum på kvällarna, gick på museeum och blev förälskade i primark på dagarna. Fin vecka. Sen hann jag knappt komma hem förrän mina stockholmare kom på besök och jag hakade på en köpenhamnsresa till, drack varm choklad i nyhavn och esteban fick måsskit i håret. Episk resa. Och såklart fick jag en direkt, oemotståndlig mersmak för de där nollåttorna, så månaden därpå, i aprilsolen tog jag o min trogna bundskamrat första bästa lågprisflyg till huvudstaden för att bo i haninge hos nina virrpanna och äta en diet som nästan uteslutande bestod av mcdonalds och fikor. Jag höll mig hemma i kanske två dryga månader efter den resan men sedan var det studentveckor och då är det väldigt lätt att man somnar på en madrass i johannas sovrum i en skånsk småstad. Vi höll ut en knapp vecka innan två bilar och en kommunalbuss färdade oss till smygehuk och sveriges sydligaste hus, där vi spenderade en helg i midsommar med att köra fyrhjuling, rida islandshästar och sova i väldigt kalla, väldigt blåsiga tält på parkeringsplatsen. fast justja, innan dess var det maj, jag slutade min utbildning och bjöd alla mina pojkar och mina få fina flickor för en grillfest i min sommarstuga där vi sjöng lägereldssånger till midnatt och åt frukost dagen därpå i solskenet. Jag tog tåget till Älmhult med steffi för att besöka systrarna Hellqvist och dagen därpå åkte jag buss med melissen till metropolen Växjö. Fin och lugn sommardag. Det blev juli, vi allierade oss med anders och jonis och körde en mycket blå bil många timmar upp till Strängnäs och blev en liten familj med gemensamma frukostar på vardrarhemmet för en helg. Och lunchbundisar. Dagarna efteråt åkte vi ut till Ekerö och bodde med Beaälskling och badade i ett midnattsvarmt mälaren. Augusti kom och Esteban ringde en vardagsmorgon och frågade om jag ville hänka till HBG. Såklart sa jag, tog endast med min plånbok och upplevde den första av många spontanövernattningar hos mina juggs i staden. "Kom så tar vi tåget till Dösjebro!", sa timothy och benji på tiden då de inte heller hade körkort. JA sa jag, och upplevde en kväll med poolvatten och elektriska spel och prat. Sov på en blommdoftande dubbelmadrass i vardagsrummet själv och var nöjd. Det blev en höst som bestod av endast HBG-resor och de har vi ju redan sett bilder ifrån, men en vecka kom stockholmarna tillbaka till södern och vi tog ännu en tur till köpenhamn, i höstkylan. Men lika magiskt ändå. Året 2008 avslutades med en decemberhelg i Köpenhamn med melissa, ungefär precis som den hade börjat. Vi såg lykke li live på vega, drack tjugofemkronorsvin, gick vesterbrogade fram och pratade med drömska ögon mot dryga danska poppojkar (eller det var nog mest bara jag!)
(bild; niotillfem) Just nu ber jag om inga sommarvarma dagar, inga riddare på vita hästar, inget toppjobb eller ny cykel eller dyra kläder eller väskor elle symaskiner eller ny teknik, Det enda jag önskar är stockholmsvåren. att vandra runt kungsholmens körsbärsträd, sitta vid vattenbrynet vid slussen med markus krunegård genom raspiga ipodlurar och frysa lagom mycket i en fin vårjacka. Gå på museum, dricka öl på högbergs, åka supersnabb t-bana överallt, fika på mosebacke och dricka varm choklad på uteserveringar under en varm, lite noppig fleecefilt med alla mina vänner och alla som jag känner.
Hörrenini, bara för att ni är så fina och kommenterar och hälsar på här hos mig, så ska ni få en liten torsdagspresent. Den är betitlad "I think I need a new heart" och är en liten samling låtar för oss (eller det kanske bara är jag) som har hjärtat på kylning och trivs med det. Nu kanske ni tänker, vad snackar hon om?. Jo, vi kör lite låtcitat från låtarna för att förklara allra bäst;
"cause I always say I love you
when I mean turn out the light and I say let's run away when I just mean stay the night but the words you want to hear you will never hear from me"
"And when I look to the shape of the sky, I give thanks for this hollow chest of mine; That I no longer feel The great weight of ordeals That can make this life so unkind"
"So pretty, so smart, such a waste of a young heart." "It´s been a long time since before I´ve been touched, now I´m getting touched all the time, and it´s only a matter of whom, and it´s only a matter of when. An addiction to hands and feets, boys and girls watch each other eat when they really just want to watch each other sleep"
"I'm not in love I'm not in love with you I'm not in love I'm not in love with you But it's okay to stay with you I'm not in love oh oh"
Förr var det hans tidigare dängaIf you got the money som fick mig på fall och blev mitt soundtrack till en vår av för små fejkwayfarers, dyra tågbiljetter till en annan hamnstad och kalla aprilvindar & schitzoväder. Nu är det vår igen, och en ny årstid kräver nya klassiker. Låt oss börja med denna, något säger mig att trots att bästeban är på andra sidan jordklotet ett tag till, jag inte längre spenderar dyra pengar hos skånetrafiken och allt förändras, så kommer den bli minst lika episk. Let´s go and find ourselves some trouble!
ikväll efter en seg jobbdag, den fantastiska idén att cykla hem utan vantar och varm, hemmalagad pumpasoppa spenderar jag min kväll med att spela tetris och lyssna på denna låten på repeat. En gammal klassiker, som aldrig, aldrig blir gammal. Lika bra varje gång.
Idag är det ett år sedan min sista dag i chile. Idag är det ett år sedan jag gick barfota på grönt konstbevattnat gräs bland kullar höga som berg iklädd endast en mörkblå kort h&m-klänning från föregående årets rea. Ett år sedan blåa skyar, avskedsmiddag utomhus med hemlagad mat, chilenskt vin och köpta tårtor. Ett år sedan en av de bästa söndagarna i mitt liv so far. Så idag tänker jag på paradoxen att familjen i huset vi bodde i måste bo hos släktingar för deras har inget vatten eller el just nu, folket är skräckslaget och en nation är i uppror. Min nation. Eller det där landet som gör att jag har mörka ögon, mörkt hår och tycker om att dansa för. Det landet som inte är mitt men som jag räknas till i sverige. Och som när jag är där, räknas jag som svensk. Man kan se det som att jag inte hör hemma någonstans, men jag har alltid försökt se det som att jag har två land, istället för ett.
