När jag var tretton älskade jag P!nk. det var liksom helt rätt tid för att lyssna på lagom arg r&b sjungen av vita tjejer med lite för mycket attityd. som jag själv var. under alla lager av högstadieångesten. Och vad jag älskade den där skivan, Mizzundastood. det var liksom det enda jag lyssnade på under 2002. Jag köpte skivan på Rocks på trianglen i malmö. Betalade villigt för hela skivan.
Och nu, tretton (!!) år senare, så gör Miguel, som var soundtracket för min sommar 2013, en cover på denna låt. Det är liksom det bästa från båda världar. och JA han kan inte texten, JA det låter lite fel ibland. men alltså. det är ju hur bra somhelst. den där låten är så värd att göra covers på. en riktigt bra poplåt liksom. Sånna som fanns innan justin och miley och one direction.
Förra måndagen var jag i tjänsten med Sara, Franken och Arvid. jag och arvid var lindansöser, skrek bajsprutt under broar så det ekade överallt och sen byggde vi en tjuv och polis i lego. Bästa starten på veckan indeed.
I tisdags var det jobb som jag festade till genom att köpa dyr, fin, instagramvänlig sushi. yum!
i onsdags gjorde jag fransk brevtjänst med Miriam. Fick the och croissant också. himla fint.
i torsdags var jag på en deppig lägenhetsvisning och kände bara att KOM IGEN KAN JAG INTE SNÄLLA BARA FÅ EN LÄGENHET VARFÖR SKA DET VARA SÅ HIMLA SVÅRT HELA FRIKKIN TIDEN?
i fredags hade jag inte ork med någonting så jag drömde tillbaks till en thailandfredag. då när basshunter spanade in mig och jag blev kär i magnus tingsek. och vi drack massa buckets och fick skjuts hem bak på en pickup truck.
I lördags bakade jag mitt egna bröd igen! dock blev det inte lika gott denna gången...
och igår hade jag hemsk magkramp och då tog Cattis hand om mig. hemlevererade pizza och vin till dörren. världens bästa granne hands down.
förra måndagen, för exakt en vecka sen, var så himla fin. Jag hade nämligen en så fin förmiddag i tjänsten, och när jag var på väg att dra mig hemåt så messade nina om jag inte ville ses. Såklart jag ville! vi hade inte fikat på eoner av tid så vi satt där fram till klockan blev kväll. galet länge alltså. Så himla mysigt.
på tisdagen eller sådär så kände jag att våren hade kommit till tångvägen! våra tulpaner började dock sjunga på sista versen.
i torsdags samlades vi och firade att leon var tillbaks i stan. med karhu öl, mojitos och skratt tills klockan helt plötlsigt var stängning! och jag missade sista tuben, var tvungen att ta nattbussen. men det går bra när man blir eskorterad i armkrok av pojkarna x2 genom slussen. Skrattade hela vägen hem med någon alldeles särskild i luren också.
hopp tjoff var det lördag, fest och återträffar av fantastiska människor jag inte träffat på så länge. alla är gifta!! typ.
Det här skulle vara en bild på mig och sara. Ni ser ju hur bra det blev. photobombad.
skåneälsklingar!
På söndag tog jag vilodag. och det där var veckan! SÅ himla fin.
förra måndagen skulle vi ut med jobbetoch fira vår decembervinst. fjärde bästa i landet från fg.år! det krävde trerätters på Kungsholmen! jag åt nån soppförrätt, sen mina älskade moules frites som jag har cravat i månader. Jag kände mig även sjukt duktig eftersom jag fick välja vin och valde ett supergott (!!) chilenskt rödvin. alltså alla tog bild på etiketten för att köpa sen. Jag med. Galet vad roligt det var. och så fick jag provsmaka det också. kände mig som ett himla proffs när jag egentligen inte kan typ någonting om vin. Men det enda talesättet jag fått med mig kring det är "si es chileno, es bueno". vilket inte helt otippat betyder, om det är chilenskt, är det bra.
sen fick vi cremé brulée till efterrätt och jag dog dog dog på allt. var mätt i ett dygn efteråt helt seriöst. åh.
på onsdagen hade vi personalmöte och sen dödade jag två lediga timmar mellan passen med att sitta på string och söka jobb+lägenhet. är inte produktiv hemma. bara på caféer. som alla andra hipstertöntar.
på torsdagen var jag ledig och hade Irianna-dag! fett mysigt. sen peppade jag inför min brors ankomst. detta är den mest naturliga bilden på honom som liten. i min säng. och med foten uppe. som för att vara den totala rebellen. fett jobbig.
men först kom Kim! min älskade kimmy. vi åt kvällsmat och försökte prata ikapp den senaste tiden.
helt plötsligt var det hipp happ fest på en gång liksom. vår utflyttningsfest med Franskt tema. här ser ni nina i mustasch, såklart. och sara min älskade roomie. jag bidrog med mustascher och att göra saras pincurl-lugg.
jag blev sminkad av min personliga sminkös Kim och sen toppade jag det själv med ett eifelltorn på skallen. min bror lånade min röda basker och såg ut som super mario. klockers.
var så himla glad över festen. alla kom på så sjukt bra utklädnader. mimare, franskmän med baguetter som accesoar och franska målare med penslar i fickan. fyndigast var ändå Joel som kom med mustasch och hörlurar och när jag fråga vad han var så spelade han "Niggas in Paris" för mig. han bara "thats what im dressed like". Tina kom med Mat-tina vin och alla var så himla fina i sina baskrar och randiga tröjor. och så dansade vi i soffan och skrålade håkanlåtar alldeles för tok på sent. men som jag sa till sara att vi skulle skriva på lappen i trapphuset; If you got sound complaints i feel bad for you son, i've got 99 problems but a neighbour aint one!
måste finnas något positivt med att vara bostadslös om tre veckor liksom.
Time always travels forward. It hits the speed of light at some point or I don't know I should have paid more attention in class but something in the midnight sky was telling me that everything pushes us forward. For me it was always easier to look back. Like a strong wind, time was pushing me to walk north onto the street that once coffee mugs had rolled around on. My feet were leaning back. It was a battle of now and then under my socks and at one point my mind started to drift so much that I stumbled and fell. There is nothing that can make me stop remembering you.
The trees were still green but the light that shadowed on them was bright orange. Just like that, a new chapter in my life was being written in the leaves. I could not remember how many days had passed since I last saw you. Not because it was too long ago. Just simply because I had stopped caring.
Vissa vet, vissa inte. Men jag har ju i alla fall skrivit på en novell. på engelska. sedan 2007. Den har liksom varit mitt egna lilla hemliga sidoprojekt genom tiderna. Den började med att jag skrev om saker jag hittade på. Sen, något år efter, började jag uppleva, i mitt riktiga liv, sakerna jag hade skrivit tidigare. Så jag fick skriva om dom. Mer verklighetsförankrade. Och allt jag skrev tycktes komma till liv. Den blev min lilla fiktiva verklighet. Där jag har samlat verklighet med fiktion och en gnutta stöld. Precis sådär som det ska vara. Bland annat, bland mycket annat är det min lilla hyllning till Kärleken. Den som visat sig genom alla pojkar genom åren. De små och de stora sakerna. De fina och de deprimerade.
Det jag vill säga med allt detta är att jag vill ha pepp, ris, ros. allt ni vill ge. och vill inte inte ge utan bara läsa, och sen tycka jag är konstig (reds. anm. bekanta som jag kanske träffar på bekantmingel i stockholmsstaden) så går det bra också. Vill ni inte läsa går det bra också.
inläggen (första utkastet från 2009) kan må hända vara otroligt ostiga. Men jag jobbar/har jobbat på det. Det kommer bli bättre. Men den är min lilla litterära bebis och jag älskar den. En gammal vän sa en gång att jag borde skicka in den någonstans. Frågan är var. och hur. och när. och varför.
men först kom Kim! min älskade kimmy. vi åt kvällsmat och försökte prata ikapp den senaste tiden. 
