Det där med stil ja. Under mina snart tjugofem år på jorden har jag gått igenom hur många stilar somhelst. men det som fastnat längst, det som känns mest som mig, det är vippiga kjolar och peterpan-kragar. Men det där ändras ju ständigt.

 

och jag klarar inte av att vara 100% vintage. Jag kan beundra dem som gör det, men jag är en sån som går på h&m fem gånger i veckan om jag kan. För jag älskar vintage men det kan inte få hela mitt modehjärta. Det skapas mycket vackert nu, även om det inte finns lika mycket vackert som förr.

 

Min vardagsuniform är svarta strumpbyxor, svarta snörskor, vippig kjol, kort tjocktröja och håret i någon slags mojäng. Jag jobbar ju med hårstyling så varje dag får jag för mig någonting nytt. Till fest så vill jag helst ha gamla vackra vintageklänningar och skyhöga skor. Lösögonfransar och rött läppstift är lyx och fest för mig.

 

Den gula klänningen på den nedersta bilden är ett av mina bästa fynd någonsin. Hittades på en vin&vintage-kväll på Beyond retro i januari för snart fyra år sen. den kostade 50 spänn och jag haffade den snabbt som ögat. Sen dess har den fått vara med på bröllop, spatserat i Sydney, svettats i thailand, fått flytta med till stockholm och fått dansa otaliga sommarnätter igenom.

 

Älskar min stil, tycker att det är den finaste som finns. Finns få saker som är så vackra som skräddarsydda klänningar, sköra blusar, stickade magkorta jumprar och pincurls i håret. Det skulle vara svarta korta vippiga kjolar och flanellsskjortor i så fall. Ja ni hör ju. Jag vill ha allt. allt och lite till.