det var en gång fyra tjejer som satt i ett kallt sverige en aprilkväll och bestämde sig för att boka en utlandsresa ihop. har liksom känt dessa brudar i evigheters evighet, bott med 2 utav 3 och ändå har vi liksom aldrig gjort något riktigt ihop. Så vi bestämde oss ganska snabbt att vi skulle till Barcelona och eftersom jag drömt om staden sedan jag var sexton och msn:ade långa nätter igenom med en katalansk pojke, tänkte jag, såklart vi ska. pojken är sedan länge ett minne blott men vid första anblick av kataloniens huvudstad var jag kär. kär i montjuic, plaza espana, faktumet att jag kunde prata med ALLA, de små bagerierna, pensionärerna som levde rövare och alla trånga gator, det gotiska områdena, husen. allt allt allt. plus att jag läste Vindens skugga, som utspelar sig i staden. blev helt förtrollad av magin och mystik som hela stan är sprängfylld med.

 

så detta var en onsdag, vi tog en lift upp i berget och hängde lite vid det gamla fängelsets murar. himlen över oss och havet nedanför och hela livet under fötterna. solen sken och cavan kostade 1 euro.