Nu åker jag till Stockholm för åttonde gången, och stannar längre än jag någonsin gjort. Ingen större skillnad, bara lite fler dagar med ingenting inbokat mer än att försöka träffa alla sköna typer, kanske hinna med ett midnattsdopp i mälaren, sova ut på morgnarna och dansa nätterna igenom, se gratiskonserter och kanske en skymt av en nygift kronprinsessa, tunnelbanekort, spontansamlingar och vänner som alltid finns precis brevid.

Allt började såhär; (den första resan var egentligen 07, men den var en liten katastrof i sig och vi spenderade inte ens natten där så jag räknar bort den)

Jag och Melissen tog ett malmöaviationflyg över aprilhimlen för att hälsa på Nina Virrpanna, vi åkte ut i farliga förorten, tappade bort busskort utanför kinateatern, åt nästan uteslutande på mcdonalds, jag träffade Kajsis för första gången, vi sjöng Laaksos Västerbron in i absurdum och sov alla tre i samma bäddsoffa i Haninge. Jag var obotligt förälskad i en poplugg och ingenting hade någonsin varit bättre än stockholmsvåren var just då.

Några månader senare var det sommar, jag och Steffi tog oss från Strängnäs via Stockholm några dagar innan vi skulle hem till södern igen, bodde hos Bea i ett stort hus på Ekerö, badade nattbad i Mälaren, fikade på söder, pratade nätterna igenom och fyndade på Urban Outfitters.

Sedan dröjde det ett drygt år innan jag återvände till Stockholm, men när både Nina och Tina skulle ta studenten samma helg tog jag och Steffi en swedbuss upp i 8 timmar för att närvara vid festligheterna. Vi dansade robotdansen, balanserade på högklackat på båten på Söder Mälarstrand och hann inte mycket mer innan bussen tog oss neråt i landet igen.

Det tog en månad, ett telefonsamtal från Bästeban och en alldeles för billig traderabiljett innan jag var tillbaks vid slussens tunnelbaneuppgång igen. Vi spenderade sommarens allra svettigaste dagar inne på PUB, på kareokebarer, med en bag in box strosandes fram på gatorna, svettdansandes till Livin la vida Loca, på kistanattbussen hem i gryningen och med dagen efter-kaffe på seveneleven.

Det blev höst, jag var mer rastlös än någonsin så jag och Johanna tog ett försenat Intercitytåg upp till staden S och mötte Citronmelissen i sin egna lägenhet där vi trängdes och dansade och glömde att låsa ytterdörren som ändå var trasig i slutändan, vi hälsade på Linnéa i Karlberg, vi gick på fester där musikanläggningen slutade fungera så alla började spela på köksredskap istället, vi tog sena tunnelbanetåg hem och började jakten på en vettig kebabrulle.

Januari kom, Malmö ekade tomt så jag bokade ett flyg enkel resa för att få tillbaks pulsen i min vinterstela kropp. Möttes av vintagemingel på beyond retro och en ställd Elsa Billgren, jag och Melissa åt frukost på Bakverket, gick på glashala gator med tre lager strumpbyxor, dansade oss sommarsvettiga på inomhusfester, träffade söta pojkar, gick på discobowling, drack öl på billiga pubar, kom på hundratals internskämt och vips kunde jag kanske överleva vintern lite till.

April kom och mina två par favoritbröder Joungers & Jieboldts skulle roadtrippa upp på påskhelgen så jag hängde på, såg dem moona hela vägen upp, åt på maxresturanger, hängde på fest och gick hem i morgontimmen, hade vårpicknick på djurgården med årets första jordgubbar, gick på kareoke med folk, slösade mina sista stämplar på tunnelbaneremsan, såg både sommar och vinter utanför Melissas fönster, uppdaterade Nina om mitt liv och hon mig om sitt, åt ofantliga mängder glass, sjöng på Magnetic Fields I'm sorry I love you och åkte hem en grå måndag.

Älskade Stockholm. Om jag nu bara har en ynka veckas semester i sommar, så spenderar jag den gladeligen där. Även om metrologerna utlovar kaskader av sommarregn.