För en vecka tipsade jag om WoW-dokumentären som PSL gjorde, och hur jag fick fina tillbakablickar av den. Nu lade WoW-gruppen på facebook upp lite bilder från spelningarna, och även fast jag nämt det innan tänkte jag göra det igen, med lite bättre fotokvalité. Så här är mina 7 favoritspelningar återberättade; Vi sprang till från evighetsspårvagnen till entrén men den enorma kön gjorde att vi missade halva Jens Lekman-spelningen. När vi dock kom fram var det lika magiskt som jag mindes det. Min tredje jenskonsert och aldrig att det blir min sista. Om mannen bara förmådde sig komma till sverige lite oftare hade jag gått på varenda spelning. Runt halsen har han nyckeln till våra hjärtan och jag satt ner på plastmattor framför scenen och njöt av varenda låt. Beach house var fina. Jag tyckte dock det blev rätt segt efter ett tag eftersom min mening med konserter är att hoppa skrika och sjunga med så mycket man bara kan. Men de var så stiliga och sjöng så magiskt vackert att det gjorde egentligen inte så mycket att stå still ett tag till. På kvällen (efter flera andra konserter som inte var sådär superbra eller nåt) var det dags för MIA. Jag var nog minst pepp i gänget men så fort showen började var det omöjligt att inte bli påverkad av spektaklet framför en. Hela konserten kändes som en slags hybrid av indisk flygplats nattetid + yrsel + nattklubb + protestdemonstration. Grundat med en omänskligt tung bas och bengaler. Toppat med burka-klädda bakgrundsdansöser och en DJ som såg ut som Mayas tvilling kunde man inte göra annat än gilla läget. Linnéa min långevän fick krama damen i fråga, och så var fredagen på WOW till en ändå. På lördagen kom vi återigen försent till The Drums, men de var inte i sitt esse och inte heller vi, tyvärr. Dagens höjdpunkt blev lite istället Konono no 1 som körde alldeles fantastisk afrikansk musik som alla popluggar (inklusive vi) inte kunde låta bli att dansa dansa dansa till. En av våra kompisar var säkerhetsvakt på konserten, vilket gjorde hela grejen ännu roligare. Och damen på bilden kan verkligen dansa, kan jag tala om för er! The National är ett sådant band där jag hade förväntat mig att sångaren skulle vara 50+ och överviktig, med tanke på djupet i rösten. När jag skådar en 30+ ganska stilig herre blir jag mäkta förvånad. Men halvvägs in i konserten faller alla bitar på plats. Han sjunger med en sådan smärta samtidigt som andra handen håller i ett whiskeyglas och sluddrar mellan låtarna på ett sätt att man förstår, man förstår precis. Klart du har väntat i 29 år för att träffa henne. Klart du var rädd att du skulle äta hennes hjärna. Hjärtat liksom brister. Och ja, de låter likadant live som på skivan. Förmodligen bättre. Mumford and sons. Melissa hade förvarnat mig om att de var heta som ett freaking boyband innan spelningen, men jag tänker alltid bara Gerard Butler och ps i love you och damien rice när jag hör dem. Så fort de kom upp på scen; Gerard Butler eat your heart out. Sångarens leende charmade sönder hela publiken redan vid introt och frågan om vilket fotbollslag de hejade på. Varenda låt var som en egen liten irlänsk sägen och det största misstaget jag gjorde den helgen var att gå efter halva konserten för att inte missa Girls. Som i sin tur var helt fantastiskt dåliga. Men jag glömmer aldrig det där charmiga leendet. Finast i världen. Jag har redan pratat om Håkankonserten tidigare. 10 års musik komprimerat i en och en halv timme. Första skivan från början till slut. Det blir inte bättre än såhär. Just därför har jag inget intresse av att se honom live nu i november. Jag har redan sett det bästa. Och så har jag inte satt mig in i nya skivan. Under den här konserten minns jag inte ens vissa låtar. Jag var i håkan-trans. Min såriga hals dagen efter vittnade också om att det var allsång på hög nivå. Finaste håkan. Finaste gbg. Finaste konserten.
Alltså. Efter veckans Gossip Girl-avsnitt kan jag inte lyssna på något annat än Robyn. Jag lägger inte upp klippet för att inte spoila för er som ser programmet i svensk takt, men ÅH herrgud. Avslutande scenen alltså. Jag dog. Dör. Flera gånger om. Och den här låten, som hon spelar under festen. Så fantastiskt fin.
Idag lyssnar jag på kopiösa mängder Magnetic Fields. Det tycker jag ni också borde göra. Just nu återupptäcker jag detta albumet. Men annars kan ni ju nöja er med min favoritlåt detta året, alla kategorier;
(bild; min bästaste linnealinus) Jag var ju på Way Out West för lite mer än två månader sedan (känns som två år) och dansade i ösregn med massa finurliga filurer. Därför blev jag så glad att PSL gjort ett helt avsnitt om festivalen i fråga.
Och är ni nyfikna på hur mina kompisar dansar så kika lite extra 14:23 och 15:15 under programmet! Så himla himla bäst. Och den där håkankonserten var precis lika fantastisk som den ser ut. OM inte mycket mer. Bara att kolla på den nu gav mig gåshud och gjorde att jag började trumma på låren av extas. Åh.
När vi satt och jobbade med vårt bröllopsprojekt i skolan för någon vecka sen sa en tjej i min grupp i förbifarten att hon kände Montt Mardié när vi pratade om bröllopsband. Jag blev extatisk. Han har alltid varit en av mina favoritartister just för sina roliga covers och även egna låtar. Nu har han tydligen startat ett nytt soloprojekt som heter Monty och släppte en skiva ganska så nyligen. Vi youtubeade låten och jag blev kär på nytt;
(och så blir jag lite stockholmsängslig. vill dit. bädda ner huvudet med vännerna och strosa runt söder igen. till och med att ta tunnelbanan saknar jag.)
Idag lyssnar jag på världens bästa låt. Det är svårt att säga sånna saker men att den har fått mig lika andlös mer än två år i rad är en bra början. lyssnalyssnalyssna.
Klicka på bilden för min allra, allra bästaste höstblandskiva.Låtar som är höst för mig. både för två, fyra, ett eller fem år sedan ungefär. Eller denna hösten.
Jag har hittat en ny musikalisk crush på youtube. Miniklister heter användaren och hennes röst är helt sjukt bra. Lyssna och kika igenom, hon har massvis med covers och egna låtar på sin användare, jag tog bara mina två personliga favoriter. Jens och Tiger lou liksom. Hur kunde jag låta bli.
Min finaste låt just nu. Mumford and sons alltså, såg dem live på WoW i somras och dog lite. Så otroligt fina. Och sångaren. Charmig for life liksom. Dog lite till. Sen sprang vi till något annat band som var sämre. Men äh man kan väl inte leva med så mycket ånger helatiden. Fint vare iallafall, så länge det varade. Som förälskelser vetni. Som små intensiva hjärtekross-explosioner.
♦ Nämn en låt som gör dig ledsen. Det är så jag säger det med Håkan H är så fantastiskt fin men samtidigt har jag alltid associerat den låten med min avlidna farmor. Hon var det finaste jag vet. Och är fortfarande det.
♦ Vilken är världens mest störiga låt? Hmm, jag är så ofantligt trött på Love The Way You Lie med Rihanna och Eminem, men Melissa är galen i den och spelar den helatiden och sen så spelar de den på jobb också så jag kommer inte undan den. Trots att jag vill. Mycket.
♦ Favoritband/artist, of all time? Jag kan inte svara på det, det är alldeles omöjligt. Topp 4 utan inbördes ordning är i alla fall Håkan Hellström, Kent, Bright Eyes och Jens Lekman.
♦ Band/artist du nyligen upptäckt? Magnetic Fields upptäckte jag på riktigt i början på året och de har växt till att bli en av mina absoluta favoritgrupper någonsin sedan dess. Helt och hållet underbara.
♦ Bäst kvinnliga röst? På en höft måste jag säga Amy Winehouse, lite otippat nog. Jag gillar kvinnoröster som är raspiga och mörka, mer än de där tysta plinkandet många svenska artister har.
♦ Bästa manliga röst? Anthony i Anthony And The Johnsons. Speciellt i denna låten.
♦ Vilken musikstil lyssnar du mest på? indiepop, om det numera fortfarande finns något som kan betecknas som det. och komersiell pop. Puss och Pop typ.
♦ Vad lyssnar du på när du vill bli glad? Den här låten lyckas göra mig pepp oavsett om jag börjar sjunga den a capella med fellow popvänner eller på ett smockat dansgolv. Ingen chans att jag är stilla när jag måstemåstemåste sjunga med i MISTER VISA MIG DEN MAXIMALA HASTIGHETEN VART DU VILL SÅ FORT DU KAN! ♦ Vad lyssnar du på när du vill lugna ner dig? Jag har en liten spellisto till det också, som jag brukar lyssna på om jag ska typ sova middag eller när jag ska somna på kvällen eller sådär. ♦ Senaste konserten? Vi såg Mike Pearl och Megalodon i GBG förra helgen, innan dess vart det nog... WoW och La Roux som va sist ut.
♦ Vem eller vilka lyssnar du på mest just nu? Magnetic Fields, Jens Lekman och Andreas Söderlund och Best Coast och Vapnet.
♦ Mest hatade bandet/artisten? Hmm, det kanske är Basshunter eller kanske all techno. Men jag tänker inte så mycket på det.
♦ Låt som får dig att tänka? den här, och den här och den här. fast på helt olika sätt.
♦ Har du någonsin dejtat en musiker? Njääe. Men pojkar med gitarrer har alltid funnits i mitt liv på något sätt nästan,
♦ Vad tycker du om countrymusik? Jag kan tycka om det ibland. Fast mest klassikerna då. Vet inte om Vonda Shepard räknas där men henne älskar jag ju.
♦ Senaste STORA bandet du såg live? Håkan Hellström live i gbg på Way out West i somras. Gåshud. Över hela kroppen.
♦ Lyssnar du på musik på främmande språk? Jag lyssnar mycket på latinomusik, alltså på spanska. Det hade jag aldrig kunnat vara utan.
♦ Gillar du MTV? Bara om de visar Viva La Bam, Jackass, My Supersweet Sixteen eller South Park. För musik är de helt värdelösa.
♦ Vilket låt beskriver dina känslor just nu? Glory Days To Come - Johnossi får jag väl säga då. Jag är sjukt pepp på hur mycket kul den här hösten kommer ha med sig, efter en, rent ut sagt, skitdåligt 2010.
♦ Kan du namnet på alla bandmedlemmar du lyssnar på just nu? Haha nej, jag är ganska dålig på att kolla upp namn i band jag tycker om.
♦ Vilken känd musiker skulle du gifta dig med om du fick chansen? Håkan Hellström. eller Markus Krunegård. Hade bara pussat på dem helatiden. ♦ Ditt favoritsoundtrack (film)? Romeo + Juliet soundtrack är så bra att jag har den som spellista. Annars 500 days of summer.
♦ Vad lyssnar dina föräldrar på? Min mamma älskar Rod Stewart, Barry White, Tomas Ledin, Jamiroquai, Marc Anthony, Alejandro Sanz, CCR, och lite sånt. Pappa är Status Cue och Pink Floyd-fanatiker.
♦ Vad lyssnar du på precis NU? Ghetto Superstar - Pras & Maya (haha, jag lyssnar på min wigganiggawo-spellista)
♦ Använder du bandtröjor? Nej, det var längesedan. Det är inget jag skulle vara bekväm med att ha på mig just nu, jag är tyvärr för gammal för sånt tycker jag. Sjukt snyggt när man är sjutton, mindre coolt när man är tjugoett. Men gärna tygväskor. Det hoppas jag aldrig jag blir för gammal för.
Dagens musiktips får bli det absolut finaste jag vet just nu. På Nina och Kevins bröllop sjöng bruden för första gången inför sin man. Och inte vilken låt somhelst. Utan hans egenskrivna låt. Våra blickar gick fram o tillbaka mellan skönsången och tårarna i brudgummens ögon. Kan. inte. sluta. lyssna.
Jag minns mitt första möte med Kings of Leon, det var sommar 2008 och Melissa hade lagt upp Knocked Up-videon på sin dåvarande blogg och jag blev kär ganska så direkt. Hösten som följde släppte de Only By The Night och jag spenderade månader med att smsa en obeslutsam pojke och kings of leon i hörlurarna. Fortfarande är den skivan väldigt mycket hjärtekross, men de är så fantastiskt bra att det överspeglar kross av nittonårigt hjärta (the end of the world is bigger than love, som Jens hade sagt). I oktober släpper de nytt och den hära lilla låten är nästan lika fantastisk som jag minns dem. Ni vet, jag är ju en sucker för det nostalgiska. Men jag känner på mig att med Kings of Leon i mina öron kommer denna hösten bli ännu bättre än den för två år sedan.
gaaaaaah jag är kanske världens lyckligaste just nu efter att världens mest hemlighetsfulla popvictor skickat världens mest hemlighetsfulla paket som jag öppnat och nu sitter jag i glädjerus innan skolan börjar!!
Som bästa pop-Victor (som jag nu döpt om dig till, om du läser detta, höhö) tipsade om för några veckor sen så har Jens Lekman släppt en ny singel.
Den passar perfekt till nostalgiska septemberdagar när man kanske känner att man kommer gå under av hjärtesorg (tack och lov gör jag inte det själv denna hösten, men den är en bra påminnelse i vilket fall somhelst).Klicka på bilden.
klicka på bilden för min favoritlåt just nu.Den passar perfekt till sommarmelankoli, de första stapplande höstdagarna och den begynnande kyliga vinden som blåser igenom alla sommarjackor. Plus så är texten fantastiskt klockren.
