Idag är en måndag som försvann fort, jag ser på min kalender och inser att jag har exakt ingenting alls överhuvudtaget bokat fram till söndag klockan två, jag tänker på hur mycket pojkblickar i överflöd kan göra med ens välbefinnande, att jag kan köra utan problem på motorvägar och rondeller och korsningar och svänga och sådär, att imorgon är det juni, att det är världens finaste solnedgång utanför mitt fönster och att de närmaste 4 veckorna förmodligen kanske blir alldeles, alldeles fantastiska.
Oh justja, låten är skitbra också, älska the national, sångarens röst och att varenda låt är värdig ett eget filmkontrakt.
När vi var i london och sprang oxford street fram för att hinna köpa converse innan klockan slog nio och affärerna stängde, gick vi förbi Selfridges-varuhuset och några av de mest kreativa skyltfönster jag någonsin sett. De hade nämligen låtit olika band få varsitt fönster som de själva fick inreda. hot chips fönster, Empire of the sun's fönster! Marina and the diamonds! the xx och sist men inte minst mitt personliga favoritfönster av Florence and the Machine!
Jag har spenderat helgen i allt från en bil mot göteborg till en skolmatsal i rosengård med ringdansmaraton och ätit allt från bladkoldolmar till mjukglass med pommes. Utflyttningsfest och sötaste bröllopet. Idag var jag så trött att jag vaknade, åt frukost och somnade om. Och det trots att hela helgen varit nästan helt intill alkoholfri. Nu har jag en skön, ömmande värk i dansmusklerna, tänker att de bästa stunderna var nog kuddkriget, att bröllopsvalsen var min favorit-savage garden låt och att gunga nästan upp till molnen. (Och pojkar med ray-ban-glasögon och poplugg, såklart.) Ett större bildregn utlovas om så önskas.
Denna helgen är det slumpvist nog ett år sedan min första riktiga GBG-tripp. Det var 30 grader i luften, vi åkte karuseller på liseberg och lärde känna Emma Äppelpaj och Linnea. Nu har det gått ett år och x antal resor sedan dess, och idag åker vi upp igen för de goa göteborgarna ska ha fest! Wie!
Min kära Emma Äppelpaj tipsade mig för ett tag sedan om denna hemsidan, helt tillägnad Indiepojkar. Kolla in ni också om ni också blir knäsvaga av beniga pojkar med snortajta jeans, långa ben och halvrufsiga frisyrer samt knivskarpa käkben.
(bild lånad av bästa bloggen Ohhboy) klicka på bilden för låten jag lyssnar på mest just nu. Jag känner precis som freddy i den här låten, jag vill inte bestämma någonting, jag vill inte göra något beslut eller stödja det eller det andra jag vill bara cykla på min cykel. Jobbiga livsbeslut borde inte få börja hänga över ens axlar förrän åtminstone lunchtid.
adjöken!, nu drar jag ut i solen i hjärteblus från topshop chile, bälte humana och kjol hm-rean. på huvudet sitter en kanelbulle och mina blommiga primark-brillz.
En dag länkade Elinkan till en video på youtube. Det förändrade mitt hår för alltid. (spola fram en bit för hon pratar rätt mycket i början) Såhär brukar jag oftast göra med det. Lämna slingan längst fram upprullad och spraya resten av håret så det håller lite längre. Annars kan man ta ut samtliga rullar och om man har tur som jag hade på bilden den gången blir det något såhär! Om pincurlsen ska bli perfekta behöver de oftast ligga i under hela natten eller rätt många timmar under dagen. Ibland försover jag mig eller sådär, och då får de bara sitta i någon timme eller två medan jag grundar med mousse och fönar det torrt in i absurdum samt lägger ett moln hårspray över. Då blir det lite lösare lockar, såhär ungefär. och ibland har man ingen tid alls så då kanske jag sätter upp det i endast två pincurls, två på varje sida för att vara lite sådär halvt femtiotalstjusig. Eller så har man ännu mindre tid eller ork och då räcker det ju gott och väl med endast en liten kanelbulle som Steffi säger. Och kanske en rosett baktill för att ändå vara lite tjusig i kanten, höhö. Och ibland är håret så fettigt och otvättat att enda räddningen är att sätta håret i en hög hästsvans och vira om med en liten sjal. Just denna är från Humana second hand.
Så, jag hoppas denna lilla frisyrkavalkad var uppskattad trots att den kan tyckas vara en kavalkad av egobilder, haha.
Försöker bryta ner dig i små bitar för att kunna bygga upp dig till en logisk verklighet igen försöker sortera informationen om dig, vad jag vet, pussla in frågetecken så gott jag kan försöker analysera men med dig går det inte att analysera för du är inte logisk och jag är inte logisk och den här känslan av att du är mitt lyckliga slut i en fiktiv hollywoodfilm är inte heller logisk så jag tejpar mina hjärtan under din pupill, tror inte på vad jag känner, känner inte på vad jag tror viskar och artikulerar plågsamt tydligt för din ryggtavla tar tag i dina händer och låter dig snurra mig i ojämna cirklar du ser på mig och säger; ingenting. Bara ler som en smileygubbe så jag hamnar ur balans igen.
Helgen har varit lugn och fin, med en fredag spring på stan med bästeban och steffi, årets premiärgrillning på hennes gräsmatta och en lördag med långa långa promenader med mina pojkar, lek på lekpark och hänga hemma hos filip och sukta efter Lidl-pizza.
Idag har jag jobbat, övningskört, lagat tacos och kollat på gamla hemfilmer med Steffi. Så jag tycker vi avslutar denna fina vecka med en lika fin låt. Klicka på bilden i vanlig ordning.
Lite skrafs som jag fick med mig hem från london; blommiga solbrillz från Primark, nyckelringar i form av big ben och telefonkiosk, Gwen Stefanis parfym Love och Dubbelring från Aldo med texten "gossip". Love'em! I bakgrunden ser ni min fönsterkarm där mina seglarpojkar huserar samt gammelmormor i sin pool i chile på 60-talet.
I säsongsavslutningen av gossip girl (som jag för övrigt måste diskutera med någon snart, annars kommer jag implodera lite) så spelades den här låten, vars original jag blev kär i redan när den spelades på One Tree Hill för kanske ett halvt decenium sedan nu. Den här covern är det bästa jag hört på ett tag nu.
Vi vaknade oförskämt tidigt och begav oss med tunnelbanan till Notting Hill för att se på marknaden och hitta ett cupcakecafé som jag drömt om i några år nu. Närmare bestämt; The Hummingbird Bakery! Steffi var glad! jag åt en red velvet cake, den var, fantastisk. Vi fortsatte spatsera på marknaden, jag ville ha precis alla tekannorna. Sedan tog vi tunnelbanan med circle line åt andra hållet och gick av på liverpool street, åt god italiensk lunch och spatserade i second hand-affärer. Sedan gick vi hela vägen tillbaks till tunnelbanestationen genom smågatorna. Tuben gick tillbaks smidigt och bra till vårt kära Picadilly. Jag hittade mina drömsommarskor på Irregular Choice, men köpte inte dem. Hjärtekross. Efter den sista primarkrundan som nästan tog död på oss släpade vi våra jätteshoppingkassar och sätte oss på en liten irländsk resturang i SOHO. Jag vet inte om det var att vi knappt hade ätit på hela dagen men det här kan vara något av det godast jag ätit någonsin. Minus ärtorna. Såklart. Efter det lämnade vi en liten dricks till den snälla servitrisen och somnade på en halv sekund i våran lilla våningsäng medans alla andra på hostelet festade utanför. På morgonen tog vi ett morgonflight till Köpenhamn och våra 48 h i London var snipp snapp slut!
Nu ska jag stax iväg och krama sönder Bästeban som anlände till malmö igår kväll sent. Efter två hysteriska telefonsamtal har vi återupptagit alla gamla skämt och det känns som att jag såg honom senast igår. Men det var inte igår. Det var ganska exakt 7 freaking månader sedan vi sågs. Såhär såg det ut sist vi var ifrån varandra, när jag kom hem från chile efter 6 veckor.
Vi anlände till london runt lunchtid på söndagen, började med att upptäcka smågatorna runt omkring vårt hostel. Här hittade vi en finfin marockansk resturang med fina detaljer. Vallfärdade på ömma skor till Primark och två års längtan vällde upp i ett ögonblick så vi fyllde shoppingpåsarna, provade klänningar in i absurdum och jag tyckte jag kom hem tomhänt med endast 4 nya klänningar, På kvällen gjorde vi oss fina i våra nya klänningar och spatserade till SOHO i jakt på middag. Åt trerätters på en fin resturang och pratade om morgondagens planer. Sen gick vi hemåt och somnade med sminket på oförskämt tidigt.
Idag har jag inte gjort många knop. Velade hela morgonen om hurvida jag skulle ta mig till gymmet idag, gick tillslut dit, svettades sönder, och sedan dess har jag mest lagat mat, sovit och facebookat in i absurdum. Och x antal scrubsavsnitt. Melissa däremot, smsar gladeligen från Stockholm och berättar att det har hänt, det har äntligen hänt. Markus K har hyrt film i hennes videobutik och hon stod i kassan. Freaking söderbo. hon hälsar att han var, jag citerar "Hur. Het. Somhelst." Härrrligt. härligt. (justja, nya blommiga brillz för 1 pund på primark och orange nagellack som jag älskar från Depend)
Hej flickor och pojkar, jag har varit ute och flängt största delen av helgen och när jag har varit hemma har tiden mest spenderats med scrubsavsnitt och falukorvsmiddagar. Mäktig helg, skulle jag beskriva den som. Nu våndas jag mest över det kommande gymbesöket imorgon, har inte tränat på mer än en vecka, usha. Ikväll såg jag en chick-flick med mamma och åt lite choklad. Nu lyssnar jag på regina spektor. Kan inte ni berätta om er helg istället? bästa och sämsta ögonblicken? jag kan dra mina; dansa till grease med en pojke bli uppassad med glas vatten och bli klappad på huvudet när jag behövde det som mest prata djupsnack med emma äppepaj och vitt vin i plastmuggar i ett radhus utan installerade taklampor sämsta; lördag morgon, söndag morgon. nog sagt.
(jag vet att det är Kate Nash på bilden så bli inte förvirrade för att det inte är en av hennes låtar jag länkar till) Idag lyssnar jag på den här låten, ser ut mot ett kallt regnigt malmö, peppar inför kvällens fest, tänker på gårdagens fest och städar mitt bombnedslag till rum.
Titta så tjusiga mina pojkar var när de var på bröllop i blekinge(?) i helgen! och på tal om tjusig på bröllop var ju allas våran Elsa Billgren inte sämre när hon i lördags blev Fru De Wolfe.
Ni har väl inte missat att allas våran Kristian Anttila har släppt nytt? Jag gillar det. Det låter precis som kristian bör låta. Finurliga texter, trallvänliga refränger och han balanserar ständigt på gubbsjuksgränsen utan att falla över den, till skillnad från Lasse Lindh och Timo Räisänen. Åh, jag känner mig som sjutton igen, på min första (och enda) siestafestival när jag såg honom live för första gången på inomhusscenen och blev kär på studs. Kristian är nog den artist jag sett flest gånger live. Han kände till och med igen oss sist, haha.
(sist vi var i london, mars 2008, klädde oss exakt likadant och var 18 och 19 år gamla) När ni läser det här är jag förhoppningsvis, (om inga isländska vulkaner får för sig att leka dunkgömme) framme i london och strosa kring oxford street med Steffi. Där tänkte jag spendera ungefär 48 timmar innan jag tar ett tidigt morgonflight härifrån. Förmodligen kommer jag sitta och lyssna på Second time around med Tiger Lou på planet, den passar så bra till. Hoppas ni har det fantastiskt under tiden jag är borta!
(jag på min kusins rygg och med ytterligare en kusin framför kameran) Om ditt liv vore en film, hur vore spellistan? Jag knåpade lite på min igår, och detta var vad jag kom fram till. Varsågoda.
Svaret på vem jag var på superhjältefesten tidigare var inte alls enkelt. Faktumet är att om jag inte hittat henne via wikipedia hade jag fortfarande inte känt till damen i fråga. Hon heter Barbarella. Från en 60-talsfilm och påhittad av en fransk serietecknare. Jag såg nån trailer på filmen i fråga på youtube och det verkade ju vara en riktig kalkonrulle. Men hon är ju snygg och att göra en rustning i overheadplast var ju en kul utmaning, så jag gick in för det. Även om folket på festen kallade mig Plastic-woman och undrade vem i hela friden jag skulle föreställa. En timme in på festen slet jag av mig rustningen och dansade loss. Det är inte värt att vara fashion när man kan ha kul. Tagen hemma hos steffi strax innan vi drog iväg till festen.
Idag är det torsdag och jag tänkte mest hänga runt hemma med körkortsböckerna, tvättning och lite annat sådant torsdagsaktigt. Men jag tänkte tipsa er om den här fina låten sålänge. Ses snart!
Jag har spenderat de senaste veckorna med att se igenom en massa säsonger av Scrubs. Det är och förblir en av mina absoluta favoritserier. Jag älskar JD och Eliotts förhållande, känner igen mig i Carlas latina-hönsmamma beteende, älskar Dr. Cox´s sarkasmer och förstås allra mest Janitors påhitt. Favoriten är nog när han byggde ett enormt sandslott på parkeringen eller när han påstod att hans fru bara hade två fingrar på varje hand men ändå hade sytt ett par shorts han ville JD skulle ha på sig. Musiken är ju förstås fantastiskt bra också. Har ni något favoritavsnitt eller så?
Damer och herrar, poppojkar och indieflickor, jag tänkte att vi börjar den här eminenta veckan med att släppa Hjärtekross 8 för er. Mina absoluta favoriter nu, och låtarna har strofer såsom; "Låt tankarna styra vad hjärtat känner, det är så att vara vuxen och bara vara vänner" "det gör ont när du har ont, men mest av allt är ändå när du ler." "det finns ingenting som sliter sönder mig som tystnaden från dig," "you are coming home, are you still alone, are you not the same as you used to be?" "well I´m sorry, but I love you, its a phase i´m going thru, and there´s nothing that I can do"
Såhär såg jag ut idag när jag och Steffi tog en snabblunch på vespa nere i västra hamnen och diskuterade sjuka drömmar samt sommarplaner. Tröja från förra årets klädbyte, jeanskjol h&ms rea, bälte och scarf från humana second hand.
Jag förstår inte att jag inte har tipsat om den här låten för er än, det är för tillfället den låt som skapar mest hjärtekross i mig, texten är så fruktansvärt klockren och funkar på så många nivåer, åtminstonde för mig. Just nu sjunger jag med i refrängen och säger "det är så tråkigt och trist utan diig" men om sexton dagar är bästeban tillbaks på svensk mark och då är det vår på riktigt!
idag lyssnar jag på Allo Darlin´(klicka på bilden) och kliar mig i ansiktet för all pollen som invaderar majluften. Snart är det jobb men innan dess är det frukost vid havskanten som gäller.
Idag är det maj, än doftar inte luften som en jordgubbspaj, men jag börjar planera min oorganiserade sommar, tittar igenom bilder och beslutar mig att jag i alla fall vill; ligga i blått poolvatten med kents saker man ser på högsta volym på ipoden, eller spelad live av esteban på brorsans gitarr, Hänga i GBG´s parker, gå på way out west och spatsera runt second hand butiker med emma äppelpaj och I am Lam. gå på underbara temafester med fantastiska människor, dela på en kebabpizza och prata om tv-serier och nonsens i den sällsynta sommarsolen. hänga i stockholm stad så mycket jag bara kan (och har råd med) Använda alla klädesplagg med fåglar jag äger (kjolen, klänningen och strumporna) och hänga vid djuphavsbadet, äta italiensk glass och fega ur över att bada i sverigekallt vatten, Åka på fem miljoner roadtrips, slösa alla mina pengar på bensin, leka sanning och konsekvens i baksätet, se på hur den som sitter brevid föraren kör bilen och äta på varenda max-resturang vi kör förbi. Roadtrips med alla mina pojkar. och några flickor också. tycka att alla utomhuskonserter är meningen med sommaren och stå och sjunga med i alla låtar man kan och inte kan men vill sjunga med i ändå, fast mest av allt önskar jag mig bara fina små stunder med folk jag tycker om. Man behöver liksom inte mycket mer än så.
