keturah tipsade mig om att JT hade släppt nytt, och eftersom jag dessutom just nu är i totalt r&b-mode när det gäller musik, så var det mitt i prick tipsat. ÄLSKAR DET. Tänker mig att han sjunger om sin Jessica Biel, så himla fint.
Describe yourself: When I said I wanted to be your dog
How do some people feel about you: I don't know if she's worth 900 kr How do you feel about yourself: If you ever need a stranger Describe your ex girlfriend/boyfriend: it was a strange time in my life Describe where you want to be: Into eternity Describe what you want to be: You are the light Describe what you want: Pretty Shoes Describe how you live: The end of the world is bigger than love Describe how you love: Become someone else's Share a few words of wisdom: The world moves on.
Jens Lekman har släppt nytt. skivan kommer den tredje september och det är samma dag som jag börjar skolan i huvudstaden. Så ja, det känns lite som att jens är med mig ännu en höst av new beginnings. Förutom mitt ständigt kaosartade arbetsliv så ville jag bara säga att det är fantastiskt. det låter fantastiskt, som vanligt.
Det är ju bara onsdag idag men jag ser det lite som så att varje dag kan vara lite av en fest, om man så bara dansar ensam framför disken i köket eller på ett fullsmockat dansgolv med sina bästa vänner. och framför ALLT vill jag just nu sjunga med i denna låten. Dryga 4 månader till WOW i slottskogen där jag ska sjunga med så högt jag bara kan. Sanne, är du med mig?
Kim introducerade mig för denna låten för en dryg månad sen men det är först nu den fastnar riktigt på hjärnan. Texten är, som alltid med krunisbaby, klockren, precis i rätt tid och igenkännande så att jag blir lite knäsvag. Våren är en tid för nystarter. Med pollenkliande ögon försöker jag blicka ut över detta årets framtid. Annars åker jag genom skåne/halland/blekinge/m.m/ för att träffa de jag saknat mest. Men mer om det senare.
Askan är den bästa jorden, helt klart. och även fast du inte tror mig kommer du födas och dö och födas igen.
okej, Maskinens nya knockar omkull mig i exellens. Inte lika argt, sambatörstande och dansant som debutskivan, vilket alltid är en besvikelse eftersom något av det bästa jag vet i livet är att dansa till maskinen och sjunga med med all min kraft och inte stoppa förrän svettpärlorna från pannan når fötterna. Men det är mer subtilt, mer ingående, det sänker ner sig i venerna där tidigare bara buffalo blues brutala ärlighet nått. Denna låten är så skön att den passar i de flesta av livets scenarium. Detta är bara det första av mina många lovord om denna skiva. (mer kommer även om magnetic fields nya samt markus k's nya.) alla bra band som börjar på M verkar släppa skivor i vår! yey!
eftersom jag är här med sanne har jag ju förstås uteslutande lyssnat på svensk hiphop och r&b denna resan. Vilket betyder att jag upptäckt mycket bra. exempelvis herbert fantastisk munkhammars andra projekt Ansiktet. Den här låten är ju bara jätterolig och videon är nog årets mest klockrena.
för övrigt är jag brun som en pepparkaka och vi ska ut och dricka mai tais nu!
Såg första avsnittet av gossip girl 2012 idag. åh jösses. chuck+blair forever bara. I avslutningscenen spelas denna fantastiskt eminenta covern som jag tycker vi lyssnar lite på nu. I repeat. Till tända ljus och lite té.
The Shins har släppt nytt! det är nästan så att jag gör volter och hoppar upp och ner konstant. Sjukt fint. Och det låter som dem också. fantastiskt. Det finns inget värre än band som ändrar sitt sound helt och försöker vara något de inte är. Håll tummar och tår för att albumet blir lika bra!
Ny favorit. Börjar värma upp för Black Keys, trots att jag egentligen borde tycka att de är hipsternördar med ett så tydligt behov av att vara indie att de lirar countryfolkrock för att vara alternativa. Men trots undertryckta gamla aggressioner för Lonely Boys, i reklamarbrillor och loves that keeps on waiting är en stor del av mig fortfarande svag för detta. Ohyes. Låt oss humma med i hipstertakt. (fötter pekar inåt och flaxar med flanelljackorna.)
En sån där låt som är otroligt omskakande bra men som man glömt bort. Åh, jag var sjutton år och kär i indiepojkar, spenderade helgerna på trelleborgsbussen och såg på garden state nätterna igenom. Någonstans där var The OC och Death Cab det bästa som fanns. Jag kommer nog alltid vara en töntig indiepoppare innerst inne.
