Nina Persson är fantastisk. Det har sagts förut. Behövs sägas igen. nina persson är fantastisk. Så. Då har vi det avklarat. Jag älskar den här låten. Jag ramlade över den faktiskt när jag hette "for what it´s worth." (som btw kan vara cardigans bästa låt.) på msn en kväll då en bekant kommenterade det och tipsade mig om denna låten. Fantastiskt bra. lyssna, om ni inte redan gjort det.
På lunchen idag på jobbet traskade jag till kvarterskiosken, köpte en mjukglass doppad i smält choklad (det bästa som finns i hela världen), satte mig på ett sommarstängt café´s uteservering och lyssnade på den här låten genom mina trasiga wesc-lurar. Den här låten symboliserar mitt liv ganska så exakt i nuläget. Solen skiner och jag går igenom minnet av alla fantastiska saker och händelser jag egentligen har varit med om. De där sakerna man oftast glömmer bort.
Min senaste spellista heter sommarnätter. varför då? för något av det allra bästa i livet är sommarnätter. bara detta året har jag spenderat några av dem: i en båt vid stockholms hamn dansandes till benen inte ville stå rätt upp mer och tills det inte fanns fler pojkar att falla för samtidigt, med vild dans utanför och innanför farande bilar som åker längs sveriges motorvägar, längs kareokeklubbar på kungsgatan, vid malmös hamn där det åts pizza mitt i veckonatten tills båttutorna skränade för att få våran så önskvärda tystnad, i platser där öknen omringar varenda centimeter runtom ens nybrända anlete, i storstäder långt borta från det iskalla ikealandet där några av de allra finaste människorna jag mött lever, där vi åt tacos på resturang med tillhörande drinkar och mitt-i-natten-promenad längs havskanten med vågor som alltid, alltid hotade att dra ner en med sig i natten. sommarnätter mina vänner, sommarnätter. hoppas ni gillar den!
jag älskar denna låten. Den må inte vara indie, den må inte vara ny, den må kunnas av många, men banne mig, den är freaking fantastisk. Hennes röst är makalös och filmen den spelas i är en av mina absoluta favoriter.
Jag läste i expressen fredag idag att Jens Lekman har fått svininfluensan. Trodde det var ett skämt. Gick in på hans hemsida. Jo, det är sant. Men han verkar inte vara döende, i alla fall. Fruktansvärt. Håller tummarna för mannen som fick mig att förstå riktigt hur bra musik är som poesi, mannen som med introt till A higher Power och textraden "let´s put a plastic bag over our heads and make out, we were in heaven for fiver or six minutes and than we passed out and I was so in love I though I knew what love was all about" fick mig att rysa in i ryggraden. Som jag sett två gånger live och träffat personligen lika många gånger. Nu håller vi tummarna och lyssnar på Your arms around me.
Idag hänger jag i min sommarstuga, äter nyplockade jordgubbar och glassar runt med min ipod och glossiga tidningar. Så ni får lite sommarmusik så ni kan göra detsamma.
när jag tänker på Michael Jackson, så tänker jag inte på något utstakat minne, för jag tror jag var lite för ung för att känna av den fanatismen många tidigare 80-talister och 70-talister har. Jag gottar mig i konspirationsteorier, tänker på hans hårda bakgrund men också på vilket fantastiskt pr-trick det är när någon stor celebritet dör. Hans aktier måste ju ha skjutit i höjden. Varenda station spelar mj-hits, mtv har ett hyllningsklipp som rullar, alla tidiningar och bloggar skriver om honom och youtubeklippen har miljontals visningar. Det hade de förmodligen innan hans död också. Min favoritlåt som liten av honom var Black and White.
Men nu, när jag tänker på den mest passande låten just nu, är det denna.
Eftersom jag nu fick reda på att det var underbaraste niotillfem aka söta sandra aka favoritbloggen nummer ett som länkade till mig, blev jag jätteglad och eftersom inlägget hon skrev om var indieghetto, en alldeles fantastisk musikgenre, så tänkte jag länka till låten i den kategorin som jag tycker allra, allra mest om. Detta är låten som jag hittade under den sista minst sagt magiska chileveckan i februari, den har hängt med hela våren och trots att jag än har den som alarmsignal har jag inte tröttnat på den. I Call Shotgun heter bandet, de har många fler underbara låtar på deras myspace, och jag älskar varenda liten låt de spottar ur sig. Har myspacekontakt med basisten som kallar mig Pams, och är jättepepp på att resa till london någon gång snart och se dem live.
en låt jag tror jag tipsat om innan kanske men är värd att tipsa om igen. finfin. Idag är jag återigen dödare än dödast. kom hem sju, somnade runt nio och vaknade för en timma sen. BFF kom hem från kreta i lördags och vi stod o skvallrade lite i hallen. det var naajs, I must say. Nu ligger jag här i min långklänning från monki och önskade att jag slapp jobba imorgon. Men det ska nog gå ändå, I think!
Nina och Jasmine bor hos mig. Jag har jobbat 9.30-17, sovit fem timmar senaste natten, sträckdruckit 3 koppar kaffe, ätit thaimat, somnat i sängen framför Romeo + Juliet och lyssnar på Hjärtekross 4.
Mina fötter är helt slut. Kroppen har gett upp. Min näsa är täppt, hela jag känns bara allmänt utbränd. Ikväll var jag bjuden på studentfest nummer sju i ordningen. Men jag hoppade. Vissa saker är viktigare än fina pojkar. Som att må bra. Som att ta hand om sig själv. Och det finns ju alltid sms. Nu ska jag fortsätta ta hand om mig med mozarellapizza och Romeo + Juliet.
Och självklart, Jens Lekmans låt Sky Phenomenon. Lyssna, den är fantastisk.
Jag snubblade över den här låten för några dagar sedan och jag måste säga att ju mer jag lyssnar på den desto mer tycker jag om den. Saturday Looks Good To Me, alltså! (eller egentligen gör den inte det, funderar på om jag ska bjuda in migsjälv till en bekants student på lördag eller om jag ska behålla min stolthet och lufsa omkring hemma. vad tror ni?)
Melissa brukar poängtera Radioheads storhet för mig, men eftersom jag under min barndom inte hade någon aning om vad som var creddiga band missade jag allt detta och levde i en evig britney-dimma som jag inte riktigt kom ur förrän jag upptäckte håkan hellström på riktigt i början av tvåtusentalet. eller ja, 2003, kan vi säga. Så nu börjar jag sakta men säkert upptäcka allt det där jag gått miste om alla dessa år. Och därför har jag spotifyat radiohead de senaste två dygnen och kan inte sluta lyssna på True Love Waits. Så lyssna på den ni också. Ännu en låt som är sådär hjärtekross i sin sanna bemärkelse.
idag är jag förkyld med nackspärr och träningsvärk i kroppen som bonus. Som tur är jag ledig och spenderar därför dagen i min säng, lyssnar på radiohead och tittar på en av de bästa filmverken någonsin, Baz Luhrmans version av Romeo + Juliet.
