(jag vet att det är Kate Nash på bilden så bli inte förvirrade för att det inte är en av hennes låtar jag länkar till) Idag lyssnar jag på den här låten, ser ut mot ett kallt regnigt malmö, peppar inför kvällens fest, tänker på gårdagens fest och städar mitt bombnedslag till rum.
Ni har väl inte missat att allas våran Kristian Anttila har släppt nytt? Jag gillar det. Det låter precis som kristian bör låta. Finurliga texter, trallvänliga refränger och han balanserar ständigt på gubbsjuksgränsen utan att falla över den, till skillnad från Lasse Lindh och Timo Räisänen. Åh, jag känner mig som sjutton igen, på min första (och enda) siestafestival när jag såg honom live för första gången på inomhusscenen och blev kär på studs. Kristian är nog den artist jag sett flest gånger live. Han kände till och med igen oss sist, haha.
Damer och herrar, poppojkar och indieflickor, jag tänkte att vi börjar den här eminenta veckan med att släppa Hjärtekross 8 för er. Mina absoluta favoriter nu, och låtarna har strofer såsom; "Låt tankarna styra vad hjärtat känner, det är så att vara vuxen och bara vara vänner" "det gör ont när du har ont, men mest av allt är ändå när du ler." "det finns ingenting som sliter sönder mig som tystnaden från dig," "you are coming home, are you still alone, are you not the same as you used to be?" "well I´m sorry, but I love you, its a phase i´m going thru, and there´s nothing that I can do"
Jag förstår inte att jag inte har tipsat om den här låten för er än, det är för tillfället den låt som skapar mest hjärtekross i mig, texten är så fruktansvärt klockren och funkar på så många nivåer, åtminstonde för mig. Just nu sjunger jag med i refrängen och säger "det är så tråkigt och trist utan diig" men om sexton dagar är bästeban tillbaks på svensk mark och då är det vår på riktigt!
idag lyssnar jag på Allo Darlin´(klicka på bilden) och kliar mig i ansiktet för all pollen som invaderar majluften. Snart är det jobb men innan dess är det frukost vid havskanten som gäller.
Den här låten har snurrat i mitt huvud i några veckor nu. Janis Joplin sjunger den med en sådan smärta i den knarrande, raspiga rösten att man får hjärteskalv. Om det skulle göras en film om mitt liv skulle denna spelas från och till under filmen och mynna ut storslaget i eftertexterna. Trevlig helg på er raringar!
Jag är fullkomligt förtappad i den här låten. Gnälliga pojkröster som sjunger om ängsliga hjärtan på svenska är ju något av det bästa som finns i musikväg, det vet ju alla vi gamla håkanH-lovers. Så! lyssna!
Ibland tar jag upp Markus K som samtalsämne bland mina vänner, speciellt tjejerna. Vi kan länge diskutera honom som popkulturellt fenomen, men framför allt vad det är med den finlandsvenske trettioettåringen som gör att han är. så. sjukt. Het. Inte om man ser honom i 60-watts ljus, eller fem meter ifrån honom i debaserbaren, men när han står på scen, iklädd skinnjacka, svettigt linne och med den obligatoriska synth/pop-luggen som täcker ungefär två tredjedelar av ansiktet, då och bara då, kan jag sätta halva mina Australienpengar på att han får alla tjejer i publiken att kyssa marken han går på.
Med vissa människor är det bara så. De är inte vackra i vanlig benämning, med symmetriska ansikten eller klassiska drag. På Markus sitter det i blicken, i sättet han rör gitarren, skakar bort luggen ur ansiktet och framför allt; hur han vet var det sitter och siktar så att det riktigt säkert hittar in, där ingen annan kommit in, åh hjälpe mig, hjärtat gör mig blind. Det jag ville säga med denna oändliga hyllningen är att jag har samlat ihop en liten spellista med mina Markus-favoriter. Både från solokarriären, Laakso-tiden och några pärlor från hans punkband Hets!.
Kate Nash har äntligen släppt nytt! Jag har bara hunnit igenom två låtar än, men det bådar gott. Min älskade Demo I Hate Seagulls är med som sista spår, och även fast jag alltid kommer gilla den versionen bäst, så är jag mest glad över att den nu finns att hittas på spotify och inte bara knastriga youtube-videor. Nåväl, skivan heter My Best Friend Is You och ni hittar den här.
Idag har jag övningskört, cyklat hem i den stundande vårvärmen och tänkt alldeles för mycket på saker och personer jag inte borde tänka på alls. Det är inte bra att vara arbetslös, dagarna försvinner alldeles för långsamt då. Nu sitter jag och återupptäcker Vapnet, så det kan ni ju ta och göra också, för att ge den här måndagen en liten rosa kant.
En sån där låt som funnits i bakgrunden men som jag inte gett rum för förräns nu. Det är lördag kväll, min hals svider, jag lyssnar på krunegård och ska strax över gatan för att äta pizza med släkten. Fint. Ni får ha en lika fin lördag mina popbejbs.
Nicolina tipsade denna på sin blogg och jag kunde inte låta bli att copy/pasta. Det har varit ett fantastiskt april än så länge, och jag har upplevt både stockholm och skåne, sommar och snö, picnic och istappar, fest och pratstunder, galen bilkörning och otroligt sega pågatåg. Och herregud, det är bara den sjätte idag. Snart lägger jag upp lite fantastiska bilder.
Jag lyssnar på min lilla ipod varje morgon och kväll när jag susar förbi stadens gator på min skrangliga blå cykel. Det jag fastnat mest för är de sista fyra låtarna jag har inlagda av Tiger Lou´s gamla alster. Det finns vissa sånger som aldrig går ur tiden. För mig är det speciellt de med snabba akustiska gitarrer och text som går rakt ner i benen. Det här är en sådan låt.Not True Devil Girl.
Ikväll strejkar spotify. Ikväll gör mina ben ont. Ikväll lyssnar jag på itunes och återupptäcker massvis med fantastisk musik. Ungefär som när man plockar fram sommarkläderna efter en lång kall vinter. Eller hittar en hundring i en gammal jacka. Så låt oss somna till lite Shins, när de var som allra bäst.
Vet ni vad, kära vänner? Idag vaknade jag tidigt, cyklade till körskolan, lärde mig starta i backe och samtidigt berättade min körlärare Micke att det var 13 grader ute. Sedan promenerade jag runt staden i timmar med Joel, pratade om Australien och drack isté vid kanalen. Sedan cyklade jag hemåt i eftermiddagen, kände solen värma mina armar, behövde inte vantar, såg hur pildammsparken långsamt tinade upp, snön smälte och isen försvann från sjön. Jag log så stort för mig själv, kände ett enormt lyckorus genom kroppen, tänkte på allt roligt som kommer hända snartsnart, och bestämde där och då; Nu är det baske mig vår!
