Den här låten har snurrat i mitt huvud i några veckor nu. Janis Joplin sjunger den med en sådan smärta i den knarrande, raspiga rösten att man får hjärteskalv. Om det skulle göras en film om mitt liv skulle denna spelas från och till under filmen och mynna ut storslaget i eftertexterna.

Trevlig helg på er raringar!