Två bilder som fanns i Vesnas kamera som hon laddade upp på fejsbook idag, sånna där bilder man glömt att de någonsin tagits. Den första är från i somras, i juli när jag spontanåkte till stockholm några dagar tidigare än beräknat, och detta var dagen vi skulle åka hem. Jag minns att jag ville se ut som Blair Waldorf och var vemodig över att lämna södermaland för skåne igen. Den andra bilden är tagen på johannabananas fest för två månader sedan och jag blir lika förvånad varje gång över hur solbrännan kan försvinna så fort efter den bilden togs. och att jag kanske har lite skillz på att rita ögon också, höhö. Nåväl, jag vet inte vad jag ville få ut av detta inlägget. Justja, den lila toppen på andra bilden var en av fynden på klädbytet jag var på för några månader sedan. Finfin.
Idag är det tisdag och det snöade i malmö tidigare sedan fick jag reda på en hemsk men bra sak, och då blev snön till slask, som att den här vintern verkligen vill ta kål på mig, se på när mitt hjärta brister femtio gånger i timmen för att alla jag älskar är någon annanstans och därför att jag loggar in på mejlen för att se om jag fått svar på något arbetsansökan i staden jag längtar till och inbillar mig är min framtid. Han stannar i australien förresten, bästeban. Till obestämd framtid. Detta i samband med att jag pratar med Haley som precis landat i Usa för en månad och min käraste Schtek-Linus som också begav sig till aussie igår, samt BFF som tar planet till chile på lördag. Det här funkar inte alls. Jag vill inte stanna kvar i det här iskalla ikealandet och tjäna tusenlappar. Jag hade bytat bort det mot en stuga utan el, nyfångade skaldjur och en Orange Crush samt sommarsol utan att blinka. Så, nu ska jag sluta gnälla. Och nu ser vi till att göra 2010 till det freaking bästa året någonsin!
gjorde en liten uppfräshning på bloggen, jag hoppas ni gillar det trots att jag ser ut som en sofi fahrman-klon med något uppkört i ändan, höhö. nej men det var lite knepigt där ett tag, det får bli som det blir, förmodligen kommer jag ändra om det om någon dag eller så när jag får ångest över mitt eget ego.
UPDATE! haha, två minuter senare och jag har redan ändrat om den. Nu kommer ni aldrig veta hur den såg ut innan! muahahaha. okej, klockan är 02.11, ska nog sova nu. xx
bilder från hösten som gick. Höjdpunkterna när veckorna fylls av jobb och vardagliga ting, är att mina allra finaste bara finns en extremt jobbig tågresa ifrån. Och när man måste kämpa lite mer för att ses, då blir det lite mer värt att ta sig dit. Nu har Johannabanana flyttat till malmö och Citronmelissen till Stockholm. Så nu är det mer buss och flyg än jobbiga skånetåg. Vilket är bättre på ett sätt. Men helst skulle vi alla bo i samma hyreshus tycker jag. Och så Bästeban den lillskiten, som är på andra sidan jordklotet i en och en halv månad till. Tacka vet jag internet, annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till.
Vad har du för planer för framtiden? Jag vet inte än. Alls. En del av mig vill flytta med detsamma till stockholm och aldrig se sig tillbaka, en del av mig vill resa till USA och bara träffa nya människor och platser på löpande band, en del vill bara tillbaks till Chile och kyssa den kokheta trasiga trottoaren tillbaka, och så en del som trivs väldigt bra i lilla malmö, i den lilla inrutade vardagen. Vad gäller jobb vet jag inte, just nu vill jag bara ha en månadslön. Vad gick du för gymnasium? Jag gick på Mediegymnasiet i malmö, med inrikting grafisk design. Och sen vill jag gärna höra ditt bästa sommarminne! Det där med sommarminnen är så svårt. Bara i år har jag haft massvis. Även om somrarna nu har varit fyllda med dans, rödvin och dekadens samt kyssar så kan jag ändå drömma mig tillbaks till min barndoms somrar, då det bara var Jag, Steffi och Skanörs strand under våra fötter. Sommarlov, på riktigt. Att hålla tummarna hela bilresan igenom att inga maneter skulle dyka upp och att mamma skulle glömma peta på solkrämen. Tycker du skriver så väldigt bra! tack!! Vad är viktigast för dig i ditt liv? Det viktigaste för mig i mitt liv är min tro. Att jag aldrig någonsin släpper den och att jag alltid håller den stark. Lättare sagt än gjort, men det är det viktigaste för mig. Har du några saker som gör dig alldeles varm i magen en grå november dag? Det kan vara att man vågar smsa med någon man tycker är alldeles bedårande charmig och söt, och att denne frågar oviktiga frågor som svar när man inte ens avslutar sitt sms med en fråga. Och att det inte slutar plinga till i mobilen på hela dagen. Då springer man omkring på jobbet och ritar fula hjärtan på beställningslistan. Men annars brukar jag bli varm av att doppa pepparkakor i kanelté, lyssna på fantastisk musik, se på störda serier såsom south park och american dad. Och när jag vaknar efter en middagslur och mitt fönster ser ut såhär; Har du några små magiska trick som lyser upp en grå vardag? smsa den du absolut inte vågar smsa men verkligen vill, baka bärscones till frukost och ät med onödigt mycket smör, dansa och sjung högt för dig själv eller framför andra, det gör egentligen detsamma, cykla snabbare till jobbet/skolan/whatever än vad du brukar så du känner hjärtat bulta genom vinterjackan, tappa upp ett kokhett bad och värmeljus, drick varm choklad med eller utan strårom, tänd ljus överallt, skaffa fler kuddar och filtar än nödvändligt, ring en vän du inte träffat på länge och en du träffade igår.
Igår såg jag en av de finaste filmerna jag sett på länge. Innan jag såg den tänkte jag över att jag levt i en sådan apati så länge, att kärlek är rent blaha och att jag nog klarar mig rätt så bra utan en enda förälskelse i hela mitt liv. Inte för att jag varit olycklig alls, jag lever mitt liv som jag brukar, skrattar, drömmer, jobbar, cyklar, lyssnar på musik och dansar in i helgdimman allt som oftast ändå, men jag, den eviga hopplösa romantikern tycker att det blir lite tråkigt när det inte ens finns ett uns av ett rosa moln-hörn i min värld. Men iallafall, filmen heter 500 days of summer och var redan sönderbloggad ett halvår innan dess premiär, så jag tror att ni mina kära vänner känner väl till den. Den var så bra för att den börjar väldigt ärligt och slutar väldigt ärligt. Och även alla de olika personligheterna i filmen är ljuvliga, lillasystern med stora tankar och djup livsfilosofi, bästa vännerna som inte riktigt vet vart de är på väg och Summer som man kan känna igen sig så mycket i samtidigt som man stör sig på henne ibland. Utöver det är filmen en kaskad av vackra kläder och miljöer och musik som ger gåshud. På riktigt. Den börjar med Regina Spektors Us. Jag fick gåshud. Se den. Nu.
Ibland undrar jag hur mitt liv hade varit om min mamma hade flyttat tillbaka till chile efter att jag hade fötts. Om hela mitt liv hade varit där och inte här. Om jag istället för att bo i en lägenhetsfyra i ett iskallt ikealand hade spenderat min barndom i ett någorlunda hus i en sömnig liten småstad med egna bagerier runt hörnet och alla vänner ett stenkast ifrån en. Om jag istället för att gå nio grundskoleår i en kultur-flumskola i kirseberg hade gått min skolgång på tyska skolan där mamma gick eller vilken annan somhelst, fått bära skoluniform alla dagar om året och bara gå halvdagar i skolan. Det är konstigt det där, att ens liv hade kunnat vara helt olikt och att det ändå hade varit en möjlighet. Hur mycket av den jag är idag hade jag varit där? Hur hade jag sett ut, hur hade min personlighet varit annorlunda? Hade jag varit lyckligare av betydligt fler soldagar, pojkar som vågar mer, sämre sjukvård, godare bröd, trasiga gator och en livsfilosofi som går ut på att ha betydligt mer roligt än att oroa sig för morgondagen eller den senaste mobilen.
hatar egentligen att vara frånvarande från bloggen, älskar er som stannar kvar ändå. Tänkte att den här helgen hinner jag knappt andas egentligen, så vi kan väl göra som såhär.
Vi kör frågestund här och nu. Får fråga om precis vadsomhelst. Min tro, min största rädsla, min största förlust, mitt bästa sommarminne, bästa låtar att skrika till, dygnets bästa klockslag, eller så kan ni bara berätta något kul.
Idag har jag mest jobbat, haft enorma magkramper och kramat på fina kusiner. Nu gräver jag ner mig i täcken, gnager på danska kanelbullar och ser på south park. Återkommer imorgon, finisar.
Jag brukar inte publicera sånthär, men om ni inte visste det älskar jag south park. Den enda animerade serien förutom american dad som fortfarande är rolig. Och jag menar, man har inte hört pokerface förrän man hört Cartmans version.
Godmorgonförmiddageftermiddagkväll, jag är ledig idag och sedan jobbar jag 6 dagar i sträck, så denna dagen kommer tillägnas att aldrig gå utanför ytterdörren, senaste avsnittet av south park, en smärre ommöblering av rummet (jag dör av kyla med sängen så nära fönstret), skriva tal och bara njuta av att inte behöva erbjuda bonuskort till en endaste människa. (bilder på conor oberst och kate nash, tagna från en hemlig band-hemsida)
Ikväll lyssnade jag på The Teenagers och hade en tid av tristess. Så jag smaskade i mig min körsbärsklubba och knäppte av några bilder på min favoritklänning samt rosettdiadem. Hope you like.
Okej, en liten historia, länge ville jag ha en såndär blogg som vintagefemenisterna har. En sådan som bara handlar om tyllkjolar, suddiga fotografin och långa meningar i niotillfem-stil. Försökte göra mina bilder lite bättre, fotografera lite oftare. Se mig själv som en av de dära bloggarna jag älskar. Som Sugartime, Quietland, enoughisenough,elinblogg, alla de dära. Idag kom uppenbarelsen. Jag är inte dem. Jag studerar varken smyckesdesign i grebbestad eller har en egen webshop med smycken eller bor i ett hus någonstans i norra skåne. Jag köper visserligen många fina vintagefynd och även andra kläder, men jag varken har eller kommer förmodligen ha orken att dokumentera dem på foto. Jag har försökt skriva mer om mode.
Ni skulle bara veta hur ofantligt många modebloggar jag läser om dagen. Hur många "cravings" jag har efter både leopardankleboots från Loboutin eller Luellas kollektion s/s 2010. Jag bor i malmö, jobbar halvtid i en smyckesaffär, älskar komediserier, musik, dans, mina vänner och dödar för kebabpizzan på campus under sommarnätter. Jag cyklar runt på min rosa cykel och jag är nog bäst på sarkastiska skämt av alla jag känner. Jag har så tjockt hår att alla som rör vid det säger "oh hjälpe mig, vilket HÅR!", jag har en fantastiskt rolig och stor och omtänksam samt galen familj och släkt, på båda sidorna av atlanten. Jag har en bror som syns på bobster på fredagarna, jag har vänner runt hela sverige, jag är otroligt klumpig, jag hatar skånetrafiken och älskar långa storfrukostar. Därför blir denna bloggen en liten sammansmältning av allt det där jag tycker om. Det jag är. För mycket Elsa Billgren för att vara Elin Kling-chic, för mycket Alexander Wang a/w 09 för att vara Quietland, för mycket sarkasm för att vara Fashionsquad, för cynisk för att vara Kissie (och för stort hat mot gina tricot), för barnslig för att vara Blondinbella, för stor självdistans för att leka Kenza..
Med andra ord, jag är jag. Detta är Pamcakes. Och då bryr jag mig faktiskt inte om unika besökare-listan. Välkommna!
Ibland läser jag så många bloggar att det är nästan löjligt hur många jag läser. Och då blir det ännu mer konstigt att jag nästan alltid känner att jag tar slut på dem, det finns inte nog med dem! Jag prenumererar på runt tjugo bloggar på bloggkoll samt ett par i bokmärken. Så, med andra ord. Jag tänkte berätta vilka två bloggar som är mina relativt nyfunna favoriter. (Min absoluta favoritblogg alla kategorier har och kommer kanske alltid att vara Niotillfem, såklart.)
Men de två som jag allra mest ser fram emot nuförtiden är; MagicMirror, en söt flicka från Helsingborg som har helt magiskt utseende, fina runda hattar och tjusiga kläder.
och, Allas våra Elsa, den fantastiska rödtotten som får mig att vilja spendera hela livet i vippiga secondhand-klänningar och inte nöja mig med något mindre än en långsmal mörkhårig pojke med födelsemärken på kinden och snelugg. vilka är era två favoritbloggar?
Alltså, jag vet inte, jag funderar, tänker klurar, kommer på, att jag kanske kunde göra som UnderbarasteClara och fråga er, om ni fick önska ett inlägg i min blogg, vad hade det varit då?
Mina kompisar? Min musik? Ett hyllningstal till Håkan Hellström? Mina senaste vintagefynd? En självkänsla-nu krönika? Något helt absurt om allt och ingenting? Ska jag citera chilensk poesi för er? Flickr-bilder som är hänsyslöst snodda? eller kanske något helt annat?
