Okej, en liten historia,
länge ville jag ha en såndär blogg som vintagefemenisterna har. En sådan som bara handlar om tyllkjolar, suddiga fotografin och långa meningar i niotillfem-stil. Försökte göra mina bilder lite bättre, fotografera lite oftare. Se mig själv som en av de dära bloggarna jag älskar. Som Sugartime, Quietland, enoughisenough, elinblogg, alla de dära.
Idag kom uppenbarelsen.

Jag är inte dem. Jag studerar varken smyckesdesign i grebbestad eller har en egen webshop med smycken eller bor i ett hus någonstans i norra skåne. Jag köper visserligen många fina vintagefynd och även andra kläder, men jag varken har eller kommer förmodligen ha orken att dokumentera dem på foto. Jag har försökt skriva mer om mode.

Ni skulle bara veta hur ofantligt många modebloggar jag läser om dagen. Hur många "cravings" jag har efter både leopardankleboots från Loboutin eller Luellas kollektion s/s 2010.

Jag bor i malmö, jobbar halvtid i en smyckesaffär, älskar komediserier, musik, dans, mina vänner och dödar för kebabpizzan på campus under sommarnätter. Jag cyklar runt på min rosa cykel och jag är nog bäst på sarkastiska skämt av alla jag känner. Jag har så tjockt hår att alla som rör vid det säger "oh hjälpe mig, vilket HÅR!", jag har en fantastiskt rolig och stor och omtänksam samt galen familj och släkt, på båda sidorna av atlanten. Jag har en bror som syns på bobster på fredagarna, jag har vänner runt hela sverige, jag är otroligt klumpig, jag hatar skånetrafiken och älskar långa storfrukostar.

Därför blir denna bloggen en liten sammansmältning av allt det där jag tycker om. Det jag är.
För mycket Elsa Billgren för att vara Elin Kling-chic, för mycket Alexander Wang a/w 09 för att vara Quietland, för mycket sarkasm för att vara Fashionsquad, för cynisk för att vara Kissie (och för stort hat mot gina tricot), för barnslig för att vara Blondinbella, för stor självdistans för att leka Kenza..

Med andra ord, jag är jag. Detta är Pamcakes. Och då bryr jag mig faktiskt inte om unika besökare-listan.

Välkommna!