Ibland undrar jag hur mitt liv hade varit om min mamma hade flyttat tillbaka till chile efter att jag hade fötts. Om hela mitt liv hade varit där och inte här. Om jag istället för att bo i en lägenhetsfyra i ett iskallt ikealand hade spenderat min barndom i ett någorlunda hus i en sömnig liten småstad med egna bagerier runt hörnet och alla vänner ett stenkast ifrån en. Om jag istället för att gå nio grundskoleår i en kultur-flumskola i kirseberg hade gått min skolgång på tyska skolan där mamma gick eller vilken annan somhelst, fått bära skoluniform alla dagar om året och bara gå halvdagar i skolan. Det är konstigt det där, att ens liv hade kunnat vara helt olikt och att det ändå hade varit en möjlighet. Hur mycket av den jag är idag hade jag varit där? Hur hade jag sett ut, hur hade min personlighet varit annorlunda? Hade jag varit lyckligare av betydligt fler soldagar, pojkar som vågar mer, sämre sjukvård, godare bröd, trasiga gator och en livsfilosofi som går ut på att ha betydligt mer roligt än att oroa sig för morgondagen eller den senaste mobilen.