Idag cyklar jag hem från jobbet och vinden etsar sig igenom alla mina lager kläder och in i benmärgen, som att vintern har tagit ett alledeles för hårt tag kring hela mig. Malmö doftar nypoppade biopopcorn och snart nerbrunna marshaller idag. Kylan är så närvarande att efter en vecka i apati känner jag att jag lever, kämpar, rör mig framåt likt en mycket slö gasell för att undkomma den. Med en gammal Killers-skiva i öronen genom knastriga ipodhörlurar inköpta i chile tänker jag att det enda jag riktigt vill ha nu är en öde strand, lite skaldjur, en flaska rom och sol.
Istället blev det god julmat med familjen och pepparkakslägenhetsbygge.
Nu orkar jag inte spritsa mer utan ska avnjuta mina mästerverk med en kopp kanelté och ett avsnitt southpark.