Jag trampar obefintligt framåt i regnblåsten på en segstartad rosa cykel i uppförbacke med mikroskopiska regndroppar på ögonlocken. Det finns saker som gör att hur mycket du än vill,
trampar hårt,
så rör du dig inte ur fläcken
det är så lätt att vända om
falla neråt
medvind i ryggen, regnet mot nacken, nerförsbacke framför dig,
men
fram kommer man ändå.

och efter ett jobbpass hänger jag hemma, ser på gamla southpark-avsnitt, äter falukorvmackor och dricker té ur stora baljor. Försöker återfå den normala kroppstemperaturen. Drömmer om nästa veckas planer. Lyssnar på fantastisk musik. Så kommer pappa in och bjuder på en liten sladd Glenlivet-whiskey.
Och framför mig glittrar den svarta guldmasken och jag påminns om att någon solar åt mig också i aussie.
Bästavän.