Utan tvekan vackrast just nu. Jag älskar enkelheten i låten, låtar som är så starka även om de bara spelas akustiskt med en gitarr och en sångröst och ändå ger gåshud, det är sådana låtar som är bra i sig själva. Som kent, innan medelålderskrisen och techo-fetischen.
Damien Rice funkar dessutom ypperligt bra både soliga höstdagar och mörka oktobernätter.

update: okej, jag tror jag måste ha denna låten som brölloppsvals den dagen jag gifter mig.