we´ve seen it all; bonfires of trust, flash floods of pain.

Kategori: Weekend Wars.


imorgon så lämnar bästeban svensk mark för tre månader framöver. Han ska till aussie för att hälsa på sina syskon och jag blir ensam kvar. Eller, inte ensam på något sätt, han är ju bara en av många vänner jag lyckligtvis har.

Men Bästeban
, han är en av de närmaste, en av dom som varit med allra längst. Han jag kan prata med om allt. Han som ger bra råd, han som aldrig kan låta en vinna disskutioner, han som man kan prata engelska med i en timme på telefonen, som följer med på spontanresor till alla städer alla gånger trots att han aldrig har pengar, han som tillsammans med mig bildar den grymmaste skämt-maskiner på decennier.

Den enda mannen i mitt liv som jag alltid kommer älska utan att någonsin vara förälskad i.
Nu ska vi vara ifrån varandra i tre månader, det längsta vi varit så länge vi känt varandra. Rekordet innan var på 6 veckor, hälften. Men som vi själva konstaterade, studentfesterna känns som igår, och det var också mer än tre månader sedan. Så en snabb kram och ett tahandomdigvarförsiktigomduhittarentjejdärneresetillsåhonärsnygg, så sa vi "ses senare!"och så åkte jag ner för hissen.

Cyklade hem i oktoberkylan.
Tänkte på nya epoker. Gamla vänner och nya äventyr. Gamla äventyr och nya vänner också, för den delen. Hur mycket man växer på resor. Eller på att någon annan åker på resor. Åker förbi pastaresturangen nära trianglen, tänker hur varenda kvadratcentimeter av den här staden bär på mina minnen. Och då sjunger brandon flowers näranära mina trumhinnor; "so pack your suitcase cause I don´t mind, and baby doll I ment it everytime, you don´t need to compromise."

Kommentarer


Kommentera inlägget här: