Det fanns en tid som jag och steffi var som galna i arctic monkeys, lyssnade på dem konstant. Hon mer än mig dock, jag är mer jens lekman, hon är mer britpop. Men iallfall. Minns när vi spatserade längst med oxford street under kalla marsdagar förra året och omedvetet kom deras låtar fram och vi sjöng med i No Buses (en av deras bästa) under hela resan. Den här låten kom jag på idag, tack vare att jag kom att tänka på rubriken till detta inlägget. Så lyssna! lyssna!