Jag har inte bloggat på en snar vecka för när jag inte levt livet i storstaden och spenderat de sista värdefulla söndagstimmarna på världens bästa balkong med världens bästa vänner har jag suttit ensam på ett flyg och lyssnat på tiger lou, jobbat långa timmar, kokat ägg varje morgon, insett att min säng inte är lika mysig som förr, blivit galen på staden och att allt här känns som det går bakvänt orkar ingenting för när jag inte jobbar så sover jag eller så drömmer jag eller så är jag irriterad på dumheter. Romans i mitt liv är numera begränsat till svtplay och helgens fantastiska storslagna bröllop som knockade mig till golvet av känslor. Den här stan är fin men ändå äcklig, den klibbar fast i mina converseskor, jag flyr och samtidigt illa fäktar, gör allt jag inte borde göra istället för vad jag borde göra och det resluterar i att jag tackar nej till fantastiska lägenheter och mediokra jobb för en sommar i ett iskallt köpcentrum och tvångsläsning av körkortsboken.
Förra onsdagen tog Melissa mig till djurgården där vi drack dyr läsk och bakverket-bullar. Det var fantastiskt. Och jag önskar varje dag i tio minuter kanske att jag var kvar. Att jag alltid fick vara kvar.