No, I dont wanna fall in love with you.

Kategori: Saker man ser.

Berätta vem du var för ett år sedan;
(ja, jag kommer sno lite av den där listan som cirkulerar på alla bloggar, men jag orkar inte göra det varje dag så det blir lite hipp som happ.)

För ett år sedan var det början av december 2010 och jag vet väl inte vad men jag var väl ungefär lika mycket uppe i livet som nere på gatan. Tentaångest, rapportskrivande och oppositioner. Och jag gnällde lika mycket som jag gör nu. samtidigt bodde Bea hos mig sporadiskt under hela december vilket gjorde att allting blev fantastiskt.

Vi bakade saffransbullar, pepparkakor, blev bundis med onlinepizza och adressen sturegatan 3c (jag kan fortfarande portkoden). Det var snö upp till knäna och jag drog Beatriz rullväska genom denna snön i vad som kändes som mil i decembernatten hem till Limpan. Vi drack tequila på en måndag och bestämde långresor som aldrig blev av. och jag trodde väl i vanlig ordning att jag aldrig skulle bli kär igen. HA. Det är det som är så kul nu. Man har ingen aning om vart livet tar en på ett år. Även om man ligger i samma säng och lyssnar på samma snöblandade regn. och nu ska jag sluta citera håkan hellström.

Vinterns händelse var nog utan tvekan studentfesthelgen som slutade med att två av våra kära stockholmare fortfarande tror att de är i exil från skåne för. Menjagmenarvaddådå lite stulna bullar och grumligt vin har väl aldrig skadat nån? Dagen därpå maratonfikade vi och jag träffade en av mina bästa människor idag, Kimmy.
london
Förutom det där tog jag ju johanna under armen och tog ett försenat ryanairflyg till London tillsammans med Anders och Bästeban. Och allt det där var ju en hel historia i sig. Minns mest jägerbombs, frusna tår, blommiga tapeter och den himmelska busschaffören som lät oss sova i bussen. (johanna gifter sig om några dagar. kan ni fatta det? jag kan knappt. himla galet och fint på samma gång.)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: