min lilla spontanstockholmos-resa började och lite såhär blev det av hela grejen;
efter en halvt obehaglig matupplevelse på saluhallen på hötorget (fast god mat!) med lite randomz så mötte jag upp mina två bästa kroater och gick med snabba steg till mitt söder. Daniel kom sen också men då skrattade jag så mycket att jag glömde ta fram kameran, asch.
efter att nina blivit arg på mig och en cheeseburgare på mcdonalds medborgarplatsen kunde jag citera maggio och sjunga om en vanlig skanstullkväll,
skåningar och stockholmare samsades i tjejernas fantastiska trea och vi fick kaffe och groggar serverade. här är bästa linus och bästa tobbe!
fest i farsta som var för bra för att komma ihåg att ta kort. Fina Magnussons-syskon får symbolisera kvällen istället.
tina och jag gick ut för söndagens första fika. (jag fikade 4 ggr under dagens gång. ja, det är sant. det enda man gör i stockholm är att fika)
sedan mötte jag upp mina engelskpråkiga vänner, bästeban och farstatjejer för fika nummer två, på café mineur.
efter en engelsktalande eftermiddag mötte jag upp med tjejerna igen för pannkakor vid hamnen.
Vi gick runt gamla stan igen och Sara ville föreviga mitt trötta jag på trottoarkanten när irena köpte en ny hippieväska.
På måndagen hann jag knappt ta pendeln in med tjejerna förrän jag hade hunnit fika med både hanna och irena och nina ville luncha en cheeseburgarlunch som förr i tiden. fun fact; jag bär samma jacka som på våra äventyr på samma plats tre år tidigare.
det var ganska så, jättestekigt. och jag hade bara packat tjocka strumpbyxor nästan.
men sara var fin och ledde mig runt östermalm, jag är fortfarande helt lost norr om södermalm ibland alltså.
efter många timmar på stekhet trottoar landade vi på götgatan igen. Nina berättar historier om det gifta livet.och jag underhöll sara med min patenterade skaka-posten-dans. jag plankade på t-banan för första gången i mitt liv, vi käkade på gatukök och gubben blev typ kär i mig (?) gav oss gratis kaffe och frågade när vi skulle gifta oss. Sedan drog vi till söderhallarna för veckans öl.
nina vart ju rätt chockad... hö hö. nej hon var bara nina.
och det sista stockholm bjöd mig på var frukost på balkongen med bästa tinan!
(Stockholm denna gången kan vara en av de allra bästa resorna upp någonsin. Att se Charlie och Adrian ha sina pie-bets på café mineur, att prata länder med Miriam, att hänga på en balkong med fina flickor på en fest i farsta, att åka tåget upp med världens bästa esteban och bara prata nonstop i 5 timmar, att det alltid, alltid finns någon som vill med ut på äventyr. att alla säger, du borde flytta upp, du känner mer folk här än jag. Timmen innan jag tog tåget hem åkte jag till östermalmstorg, gick in på afroart och hittade ett randigt plastarmband. När jag stod på perrongen kom jag på. den här tar jag inte av mig förrän jag bor här uppe. pang. bestämt. )