Vissa vet, vissa inte. Men jag har ju i alla fall skrivit på en novell. på engelska. sedan 2007. Den har liksom varit mitt egna lilla hemliga sidoprojekt genom tiderna. Den började med att jag skrev om saker jag hittade på. Sen, något år efter, började jag uppleva, i mitt riktiga liv, sakerna jag hade skrivit tidigare. Så jag fick skriva om dom. Mer verklighetsförankrade. Och allt jag skrev tycktes komma till liv. Den blev min lilla fiktiva verklighet. Där jag har samlat verklighet med fiktion och en gnutta stöld. Precis sådär som det ska vara. Bland annat, bland mycket annat är det min lilla hyllning till Kärleken. Den som visat sig genom alla pojkar genom åren. De små och de stora sakerna. De fina och de deprimerade.

 

Det jag vill säga med allt detta är att jag vill ha pepp, ris, ros. allt ni vill ge. och vill inte inte ge utan bara läsa, och sen tycka jag är konstig (reds. anm. bekanta som jag kanske träffar på bekantmingel i stockholmsstaden) så går det bra också. Vill ni inte läsa går det bra också.

Bloggen finns här.

 

inläggen (första utkastet från 2009) kan må hända vara otroligt ostiga. Men jag jobbar/har jobbat på det. Det kommer bli bättre. Men den är min lilla litterära bebis och jag älskar den. En gammal vän sa en gång att jag borde skicka in den någonstans. Frågan är var. och hur. och när. och varför.

 

Nog med dravel.

Puss på er!