Det är väl snart officiellt höst tänkte hon och suckade djupt. Det finns ingenting som skär i sommarhjärtan så mycket som faktumet när man inser att den där bitande, isande kylan som går ner i benen väntar och kommer för att stanna i ungefär ett halvår.
Och de andra säger att det är mysigt, klär på sig tjocka halsdukar och stövlar och väntar på att temperaturen ska sjunga, då suckar hon bara djupt och vill knappt erkänna faktumet att det är för kallt för att gå ut barärmat längre och att fötterna inte trivs lika bra längre i sandaler.

Kvällarna blir skräckinjagande mörka och varenda människa verkar ha försvunnit spårlöst tillsammans med midnattsolen som en gång vakade över deras trötta ögon på båtar, cyklar och gräsmattor. Tjocka strumpor dras på, mössor inhandlas och spellistorna med lugna låtar verkar föröka sig.
Så kom hösten i år också, tänkte hon. Jaha, det får vi väl ta och överleva tillsammans, som vanligt.

(och om inget annat sparar vi pengar till en långlång utlandsresa när mörkret är som värst,)