det nu när du inte längre registreras i hjärtvalven hjärnan börjar radera ditt minne påminna om vad som är värt att spara vad att deleta lägger dina blickar långsamt i papperskorgen tillsammans med dina händer knän visa ord frågor jag aldrig förväntade ställa din ryggtavla som fick mer psykotiska ängsliga blickar än Robert Pattison i en flickskola högerhanden som hållit min genom vantar lårhalvorna som fastklistrades med varandra i trånga barer kalla nätter tröjor med igenkänningsfaktor interna skämt vi alltid drog så beslutet tas att neutralisera mina vener från friktionen av dina överarmar skrubba bort gåshuden orsakad av din åsyn vinka adjö till ord som aldrig vågade sägas packa ihop svartsjukan till alla flickors händer som kanske rörde dina fingertoppar eller kanske inte så hjärtvalven lämnas sterilt rena de ekar som långa sjukhuskorridorer du aldrig expolderade dig igenom utan fotsteg rispades in istället lämnade märken längs golven där de inte syntes mycket det tog lång tid att inse de behövdes också tvättas rena målas över med klorvit färg lämna rum för framtida explosioner kanske ingenting.