en text jag skrev för ett tag sen sådär, i brist på annat, eller vadsomhelst.


Det är inte lätt att släppa saker. Man kan säga hundra gånger att nu orkar jag inte mer nu ger jag upp nu släpper jag allt och ser mig aldrig om men så står man där som en saltstod med händerna i det förgångas kakburk och hetsäter. Det konstiga är dock hur bitterljuvt det alltid blir att långsamt descenderat från ljusröda moln och läsa mellan raderna, känna pisksnärtorna mot alla inre organ den människan drabbat dig med och det går inte att släppa det mer för det, snarare mindre.


& på tal om sånt här trams, har jag en spellista som en liten fredagspresent. Klicka här för Fallng out of love in this volume-listan.